ETT ÅR SENARE

- Don't open you're eyes.

Harrys hesa röst hördes klart och tydligt i mitt öra. Mina mungipor drog sig uppåt och jag kände hans varma andedräkt i mitt ansikte. Vi hade varit tillsammans i över ett år, ändå kunde jag inte slappna av så fort han fanns nära. Sekunderna gick, jag kände andetagen i mitt ansikte men han gjorde ingenting, bara fanns där. Mitt hjärta hoppade omkring i dubbelslag, och jag kände hur nervositeten ilade igenom mig. Jag tänkte precis slå upp ögonen när Harrys läppar mötte mina. Jag lyfte mina händer och kilade igenom fingrarna i hans krulliga hår.

- I love you... mumlade han.

- Simple but effective.. mumlade jag tillbaka.

Han började skratta och nickade.

Mitt i allt så ringde det.

- What the... viskade Harry.

Klockan var 12, och jag hade nyss somnat när Harry väckte mig igen.

Han flyttade sig ifrån mig och gick ut i hallen. Inte förrän då såg jag var han hade på sig. En svart kostym med en blodröd servett i fickan. Jag tittade undrande på honom, reste mig upp och började borstade igenom mitt hår.

Plötsligt kände jag Harrys händer runt min midja och han snurrade runt mig. Jag frittrade och kysste honom.

- By the way, why are you wearing a suit at this time?

Han svarade inte, istället gick in i vår walk in closet och tog fram en illröd klänning.

- Here, put this on, sa han.

Han måste ha sett mitt nyfikna ansikte för han skrattade.

Jag satte på mig klänningen och var precis på väg att börja sminka mig när Harry hade en hand på min mascara.

- No make up.

- Hazza, please..

- Stop. I like you better with no make up.

Efter ett tag så gav jag mig och struntade i sminket.

- Where are we going? frågade jag nyfiket när Harry släpade med mig till hallen.

Han slängde över min tröja över hans axel medans han gick mot ytterdörren. Han vände huvudet mot mig och sa enkelt:

- You'll see.

Jag himlade med ögonen men jag var väldigt spänd. Harry hittade alltid på romantiska saker, det kunde vara mitt i natten och det kunde vara tidigt på morgonen. Jag undrade innerligt vad han hade hittat på den här gången.

- Just... close you're eyes, sa han.

Jag gjorde som han sa och fnissade.

Han ledde mig in i bilen och hjälpte mig på med bältet. Jag hörde motorn startas och vi körde iväg.

- Is it far?

- No, just don't look.

- I wont.

Jag kände att mina ögon blev tunga och innan jag visste ordet var så sov jag.

När jag vaknade så låg jag i någons armar. Det ända jag tänkte på var hans ord. "Just don't look". Vi var på väg någonstans, det kände jag. Harrys ben gick med snabba rörelser. Jag visste inte var vi skulle eller vad vi skulle göra.

- I'm awake, viskade jag i hans öra.

Han skrattade och jag kände att han släppte ner mig på något mjukt. Han tog min hand.

- Now, look.

Jag öppnade försiktigt ögonen och möttes av en illröd himmel. Jag drog efter andan och Harry kramade min hand. En sån här solnedgång hade jag aldrig sett förut. Jag tittade mig omkring och vi befann oss på en hög kulle. Vi satt på en rödrutig filt och bredvid mig låg en piknik-korg. Jag tittade på Harry och skakade på huvudet.

- You know, you're crazy sometimes. And that's one of the reasons why I love you so much. Jag satte mig i hans knä och han kramade mig. Jag tittade upp på honom och mina ögon begravdes i hans vackra ögon. För en sekund tänkte jag efter. Vad såg han hos mig? Jag var en föräldrarlös flicka och det ända jag ägde var ett vackert hus. Speciellt vacker var jag ju inte heller.

Jag kom tillbaka till verkligheten och först nu såg jag Harrys nervösa ansikte.

- What is it? undrade jag.

- I have a question... mumlade han och tittade ner i marken.

- Let's hear it, sa jag.

Han tittade på mig, log nervöst och kysste mig för att göra det hela lite enklare. Jag tog min min hand för hans mun och tittade allvarligt på honom.

- Seriosly Hazza.

Solnedgången lyste upp hans ansikte och fick honom att se om möjligt ännu vackrare ut. Han tittade nervöst på mig och log. Hans nervositet fick plötsligt mig också att bli nervös. Vad var det han skulle fråga? Mitt hjärta började slå i otakt - som vanligt när nervositeten tog över mig.

Han reste sig upp, placerade mig framför sig,  och började rota i piknik-korgen. Han tog fram en liten svart ask och öppnade den. Där låg den vackraste ringen jag någonsin sett.

Om mitt hjärta dunkade snabbt nyss, så var det ingenting över hur snabbt det dunkade nu. Jag fick svårt att andas och tårarna trängde fram i mina ögon. Jag visste inte hur många gånger jag drömt om just det här. Jag ville bara kasta mig i hans famn och skrika "YESYESYES", men jag försökte hålla mig lugn genom att nästan bita sönder läppen.

Han gick ner på knä och log mot mig.

- Dear Alicia. I love when you bite your lip, I love how cute you look when you're mad, I love how you take me for who I am and how fun we have. I love how strong you are and I love your kisses.

Jag log medans en tår föll ner för min kind. Han fortsatte.

- I love everything about you. So please, would you do me the honor of becoming my wife?

- Jag torkade tårarna och reste mig upp. Han gjorde likadant. Vi stod bredvid varandra i den vackra solnedgången.

- Simple but effective, eh? skojade jag.

- I would'nt say simple, sa han och log.

- I love you, so so much.

- Is that a yes? frågade han nervöst.

- I don't want to share my life with anyone but you, so of course it's a yes.

Harry kysste mig och lät ringen glida igenom mitt ringfinger. Den satt perfekt.

Han lyfte upp mig och kramade mig betryggande i hans famn.

- Don't open you're eyes.

Harrys hesa röst hördes klart och tydligt i mitt öra. Mina mungipor drog sig uppåt och jag kände hans varma andedräkt i mitt ansikte. Vi hade varit tillsammans i över ett år, ändå kunde jag inte slappna av så fort han fanns nära. Sekunderna gick, jag kände andetagen i mitt ansikte men han gjorde ingenting, bara fanns där. Mitt hjärta hoppade omkring i dubbelslag, och jag kände hur nervositeten ilade igenom mig. Jag tänkte precis slå upp ögonen när Harrys läppar mötte mina. Jag lyfte mina händer och kilade igenom fingrarna i hans krulliga hår.

- I love you... mumlade han.

- Simple but effective.. mumlade jag tillbaka.

Han började skratta och nickade.

Mitt i allt så ringde det.

- What the... viskade Harry.

Klockan var 12, och jag hade nyss somnat när Harry väckte mig igen.

Han flyttade sig ifrån mig och gick ut i hallen. Inte förrän då såg jag var han hade på sig. En svart kostym med en blodröd servett i fickan. Jag tittade undrande på honom, reste mig upp och började borstade igenom mitt hår.

Plötsligt kände jag Harrys händer runt min midja och han snurrade runt mig. Jag frittrade och kysste honom.

- By the way, why are you wearing a suit at this time?

Han svarade inte, istället gick in i vår walk in closet och tog fram en illröd klänning.

- Here, put this on, sa han.

Han måste ha sett mitt nyfikna ansikte för han skrattade.

Jag satte på mig klänningen och var precis på väg att börja sminka mig när Harry hade en hand på min mascara.

- No make up.

- Hazza, please..

- Stop. I like you better with no make up.

Efter ett tag så gav jag mig och struntade i sminket.

- Where are we going? frågade jag nyfiket när Harry släpade med mig till hallen.

Han slängde över min tröja över hans axel medans han gick mot ytterdörren. Han vände huvudet mot mig och sa enkelt:

- You'll see.

Jag himlade med ögonen men jag var väldigt spänd. Harry hittade alltid på romantiska saker, det kunde vara mitt i natten och det kunde vara tidigt på morgonen. Jag undrade innerligt vad han hade hittat på den här gången.

- Just... close you're eyes, sa han.

Jag gjorde som han sa och fnissade.

Han ledde mig in i bilen och hjälpte mig på med bältet. Jag hörde motorn startas och vi körde iväg.

- Is it far?

- No, just don't look.

- I wont.

Jag kände att mina ögon blev tunga och innan jag visste ordet var så sov jag.

När jag vaknade så låg jag i någons armar. Det ända jag tänkte på var hans ord. "Just don't look". Vi var på väg någonstans, det kände jag. Harrys ben gick med snabba rörelser. Jag visste inte var vi skulle eller vad vi skulle göra.

- I'm awake, viskade jag i hans öra.

Han skrattade och jag kände att han släppte ner mig på något mjukt. Han tog min hand.

- Now, look.

Jag öppnade försiktigt ögonen och möttes av en illröd himmel. Jag drog efter andan och Harry kramade min hand. En sån här solnedgång hade jag aldrig sett förut. Jag tittade mig omkring och vi befann oss på en hög kulle. Vi satt på en rödrutig filt och bredvid mig låg en piknik-korg. Jag tittade på Harry och skakade på huvudet.

- You know, you're crazy sometimes. And that's one of the reasons why I love you so much. Jag satte mig i hans knä och han kramade mig. Jag tittade upp på honom och mina ögon begravdes i hans vackra ögon. För en sekund tänkte jag efter. Vad såg han hos mig? Jag var en föräldrarlös flicka och det ända jag ägde var ett vackert hus. Speciellt vacker var jag ju inte heller.

Jag kom tillbaka till verkligheten och först nu såg jag Harrys nervösa ansikte.

- What is it? undrade jag.

- I have a question... mumlade han och tittade ner i marken.

- Let's hear it, sa jag.

Han tittade på mig, log nervöst och kysste mig för att göra det hela lite enklare. Jag tog min min hand för hans mun och tittade allvarligt på honom.

- Seriosly Hazza.

Solnedgången lyste upp hans ansikte och fick honom att se om möjligt ännu vackrare ut. Han tittade nervöst på mig och log. Hans nervositet fick plötsligt mig också att bli nervös. Vad var det han skulle fråga? Mitt hjärta började slå i otakt - som vanligt när nervositeten tog över mig.

Han reste sig upp, placerade mig framför sig,  och började rota i piknik-korgen. Han tog fram en liten svart ask och öppnade den. Där låg den vackraste ringen jag någonsin sett.

Om mitt hjärta dunkade snabbt nyss, så var det ingenting över hur snabbt det dunkade nu. Jag fick svårt att andas och tårarna trängde fram i mina ögon. Jag visste inte hur många gånger jag drömt om just det här. Jag ville bara kasta mig i hans famn och skrika "YESYESYES", men jag försökte hålla mig lugn genom att nästan bita sönder läppen.

Han gick ner på knä och log mot mig.

- Dear Alicia. I love when you bite your lip, I love how cute you look when you're mad, I love how you take me for who I am and how fun we have. I love how strong you are and I love your kisses.

Jag log medans en tår föll ner för min kind. Han fortsatte.

- I love everything about you. So please, would you do me the honor of becoming my wife?

- Jag torkade tårarna och reste mig upp. Han gjorde likadant. Vi stod bredvid varandra i den vackra solnedgången.

- Simple but effective, eh? skojade jag.

- I would'nt say simple, sa han och log.

- I love you, so so much.

- Is that a yes? frågade han nervöst.

- I don't want to share my life with anyone but you, so of course it's a yes.

Harry kysste mig och lät ringen glida igenom mitt ringfinger. Den satt perfekt.

Han lyfte upp mig och kramade mig betryggande i hans famn.

---

---

Hoppas ni gillade den, kommer att avsluta den här snart, har ideér till en ny faktiskt som jag tror blir jättebra. Kommentera gärna är ni gulliga! xx

//Pia<3

PS: vi gör all aiagines själva ;)

klicka p åbilden för att komma till "tumblr:n"

/Pia♥

släpps i affärerna den 12 juni!

//Pia♥

Jag vaknade av att det lät från köket, men jag orkade inte gå upp. Jag lät min hand glida över till Harrys sida av sängen. Men ingen låg där. Jag öppnade förvånat ögonen och satte mig upp. Var var han? Jag satte som vanligt på mig ett par sockar och gnuggade mig i ögonen. Jag reste mig upp och kastade en blick på klockan. 8. Jag gick till badrummet. Jag tittade mig i spegeln, jag såg förfärlig ut. Men jag orkade inte göra något åt det. Jag gick ut till köket. I dörröppningen såg jag Harry stå och göra frukost. Han hade bara ett par mjukisbyxor på sig.

- Oh, hi babe, sa vände sig om. I did'nt hear you.

Sedan stirrade han på mig. Hans hår var ännu lockigare än vanligt, han såg väldigt söt ut.

- Harry? What is it? You stare you know.

- Sorry, It's just that.. You look so damn beautiful, sa han.

Utan att vänta på svar så vände han sig om och fortsatte med frukosten. Jag smög fram och kramade honom bakifrån.

- Yeah, sure... mumlade jag. What are you doing?

- Pancakes!

- Oh, yummy!

Efter att vi hade ätit frukost så gick vi in till kläderna och bytte om. Eftersom att det var så varmt ute så valde jag ett rött linne med ett par USA shorts. Sedan lät jag håret vara eftersom att det hade blivit lockigt efter flätan jag sovit med. Harry kom in och tittade på mig. Sedan gick han mot sin hylla och klädde på sig. Jag skrattade när han tog på sig ett par röda chinos, en vit t-shirt med USA tryck, och en svart kavaj och ett par vita converse.

- Now we match! sa han och log stort.

- Harry, sa jag plötsligt och mitt glada ansikte försvann.

- What? han blev allvarlig.

- The fans will hate me.

- No, they wont. If they are true fans should they be happy for me. And they should understand that their hate don't make any difference in my love for you, sa han. Han lät lite småarg i rösten.

- Take it easy, I did'nt thought so either, sa jag.

Plötsligt plingade det på dörren och jag gick iväg för att öppna.

- Hey Lou! sa jag och kramade om honom.

- Hi Alicia! Gosh you look great. You have to stay close to Al so no one gets a hold of her Harry! ropade han in till Harry.

Jag skrattade. Harry kom in till oss och lade den friska armen runt mig.

- How do you feeling? frågade Louis oroligt.

- I'm great. I've never felt so good actually, sa Harry.

- Oh good, sa Louis och log.

Sedan tittade han på Harry och dem fick den där "Larry-blicken". Jag log.

- She's coming with us today Lou, sa Harry och tog på sig en röd mössa - fastän det var mitt i sommaren.

- Okay, great.

Innan vi gick ut så lät jag min röda lilla digitalkamera glida ner i fickan.

Vi följde med Louis ut till bilen och Harry satte sig i baksätet med mig.

- What kind of interview is it? frågade jag.

- Sugarscape, sa Louis.

- Oh, great, then it's not a public, right?

- No, it's just us and the interviewers, sa Harry och log.

- How will the others get there? undrade jag.

- By bus, I think they're already there, sa Louis.

- Okay. I brought my camera, so I can film and photograph! sa jag.

- Yeah, nice! sa Louis.

När vi var framme så öppnade Harry snabbt bildörren och sprang runt bilen. Han öppnade min bildörr, placerade ena armen bakom ryggen, hållde fram den friska armen mot mig och lutade sig lite fram. Jag fnissade.

- Thank you! sa jag, tog hans hand och gick ut.

Louis skrattade och vi gick mot byggnaden och in.

- Hey guys!

Det var Zayn, Niall och Liam som ropade. De sprang fram till oss och kramade om oss.

- Are you allright? frågade Niall och tittade på bandaget.

- Yeah, I'm great, sa Harry och log.

- Guys, are you ready? Det var Sarah som skulle intervjua killarna som ropade.

- Coming! ropade Zayn och vi gick in till rummet.

- We can start with all of you, sa Sarah.

- Right.

Killarna satte sig i soffan och jag satte mig mellan Sarah och mannen som filmade intervjun. "Pling", lät det när filmkameran sattes igång.

- So, hello guys! sa Sarah.

- Hi!

- What's happened in recent weeks? frågade hon.

- I ran into a car accident, sa Harry enkelt.

- Oh no, what happend?

- We don't know eather Harry, tell us! sa Niall.

- I would take a taxi into town, and yeah, I don't remember so much... There was a car from the wrong direction and then everything went black... sa Harry lungt.

Jag fick tårar i ögonen när jag tänkte tillbaka på allt. Sjukhuset och min reaktion när jag fick reda på vad som hade hänt. Jag torkade snabbt bort en tår med handen som var påväg ner för min kind.

Harry såg mig. Han kastade en snabb blick på mig och sedan sa han:

- But, It's over now. I'm feeling just perfect.

Jag log lite mot honom.

- I wonder why he's feeling so "perfect", sa Niall ironiskt och skrattade.

Harry tittade ner i golvet, log och tittade upp igen. Louis lade en arm runt hans axlar och skrattade.

Sarah såg nyfiken och frågande ut.

- It's something you have'nt told us, is'n it Harry? frågade Sarah.

- Uhmm.. mumlade han.

De andra killarna skrattade. Jag gjorde som Harry, log och tittade ner i golvet - fastän jag inte var med på film.

- She sits there, sa Louis och pekade på mig. Han tittade på Harry, log och rufsade om håret på honom.

- Oh, really? Sarah tittade imponerat på mig. I thought you were just friends.

- We were, sa jag plötsligt.

- Oh, you mean... började Sarah. Louis började skratta.

- Alicia, why don't you sit down with the boys? sa Sarah gillande.

Jag rodnade och reste mig up.

- Come here, sa Harry och bredde ut armarna mot mig.

Jag satte mig i hans knä samtidigt som jag tänkte på hur mycket fansen kommer hata mig. Men jag försökte tänka på vad han sagt och då gick det bra.

- So, is it something else you have'nt told us? frågade Sarah.

- Not exactly... började jag.

- I have move in to Alicias place, sa Harry. Han pratade fortfarande som om det vore det självklaraste i hela världen.

- Harry... viskade jag.

Han låtsades inte om mig.

- Oh, how cute! sa Sarah.

Niall började skratta.

- How old are you Alicia?

- I'm 16, sa jag.

- Well, Harry, 16? Wow, sa Sarah.

Harry hostade till och rodnade igen.

När intervjun var över så tog jag lite kort och sen körde Louis oss hem igen. Vi gick in i huset och jag gick till vardagsrummet och satte mig med min dator i soffan. Jag gick in på youtube och såg att klippet redan kommit ut och att det hade fått 100 000 views redan. 300 dislikes.

Harry kom in och satte sig bredvid mig, han satte sin dator i knät precis som mig. Jag stirrade på det röda dislike-strecket, och Harry såg det.

- Babe... han tittade på mig, men jag vände om blicken.

Han loggade in på twitter, och jag gjorde samma sak.

Jag hade haft över 400 000 följare dagen innan, och nu hade jag förlorat några tusen. Folk hade tweetat "you are ugly" och "you does'nt deserve Harry". Det fanns snälla tweets också, men dem fanns inte i min tanke.

Harry såg min andra reaktion och han fick ett argt ansiktsutryck.

Hans fingrar flöt snabbt över tangenterna och jag förstod att han hade skrivit en ny tweet.

Harry reste sig upp och jag såg honom gå bort mot köket. Jag gick in på hans twitter och mycket riktigt, där var en ny tweet.

"Guys, Alicia is devastated over hate, and I understand her. You have to quit. Hatred will not make me stop loving her, on the contrary. She needs more love than ever right now."

Jag kände tårarna i ögonen och jag sprang in till köket och kastade mig i Harrys famn.

- Do never leave me, viskade jag i hans öra.

Han torkade bort mina tårar och suckade.

- I promise.

Jag vaknade av att det lät från köket, men jag orkade inte gå upp. Jag lät min hand glida över till Harrys sida av sängen. Men ingen låg där. Jag öppnade förvånat ögonen och satte mig upp. Var var han? Jag satte som vanligt på mig ett par sockar och gnuggade mig i ögonen. Jag reste mig upp och kastade en blick på klockan. 8. Jag gick till badrummet. Jag tittade mig i spegeln, jag såg förfärlig ut. Men jag orkade inte göra något åt det. Jag gick ut till köket. I dörröppningen såg jag Harry stå och göra frukost. Han hade bara ett par mjukisbyxor på sig.

- Oh, hi babe, sa vände sig om. I did'nt hear you.

Sedan stirrade han på mig. Hans hår var ännu lockigare än vanligt, han såg väldigt söt ut.

- Harry? What is it? You stare you know.

- Sorry, It's just that.. You look so damn beautiful, sa han.

Utan att vänta på svar så vände han sig om och fortsatte med frukosten. Jag smög fram och kramade honom bakifrån.

- Yeah, sure... mumlade jag. What are you doing?

- Pancakes!

- Oh, yummy!

Efter att vi hade ätit frukost så gick vi in till kläderna och bytte om. Eftersom att det var så varmt ute så valde jag ett rött linne med ett par USA shorts. Sedan lät jag håret vara eftersom att det hade blivit lockigt efter flätan jag sovit med. Harry kom in och tittade på mig. Sedan gick han mot sin hylla och klädde på sig. Jag skrattade när han tog på sig ett par röda chinos, en vit t-shirt med USA tryck, och en svart kavaj och ett par vita converse.

- Now we match! sa han och log stort.

- Harry, sa jag plötsligt och mitt glada ansikte försvann.

- What? han blev allvarlig.

- The fans will hate me.

- No, they wont. If they are true fans should they be happy for me. And they should understand that their hate don't make any difference in my love for you, sa han. Han lät lite småarg i rösten.

- Take it easy, I did'nt thought so either, sa jag.

Plötsligt plingade det på dörren och jag gick iväg för att öppna.

- Hey Lou! sa jag och kramade om honom.

- Hi Alicia! Gosh you look great. You have to stay close to Al so no one gets a hold of her Harry! ropade han in till Harry.

Jag skrattade. Harry kom in till oss och lade den friska armen runt mig.

- How do you feeling? frågade Louis oroligt.

- I'm great. I've never felt so good actually, sa Harry.

- Oh good, sa Louis och log.

Sedan tittade han på Harry och dem fick den där "Larry-blicken". Jag log.

- She's coming with us today Lou, sa Harry och tog på sig en röd mössa - fastän det var mitt i sommaren.

- Okay, great.

Innan vi gick ut så lät jag min röda lilla digitalkamera glida ner i fickan.

Vi följde med Louis ut till bilen och Harry satte sig i baksätet med mig.

- What kind of interview is it? frågade jag.

- Sugarscape, sa Louis.

- Oh, great, then it's not a public, right?

- No, it's just us and the interviewers, sa Harry och log.

- How will the others get there? undrade jag.

- By bus, I think they're already there, sa Louis.

- Okay. I brought my camera, so I can film and photograph! sa jag.

- Yeah, nice! sa Louis.

När vi var framme så öppnade Harry snabbt bildörren och sprang runt bilen. Han öppnade min bildörr, placerade ena armen bakom ryggen, hållde fram den friska armen mot mig och lutade sig lite fram. Jag fnissade.

- Thank you! sa jag, tog hans hand och gick ut.

Louis skrattade och vi gick mot byggnaden och in.

- Hey guys!

Det var Zayn, Niall och Liam som ropade. De sprang fram till oss och kramade om oss.

- Are you allright? frågade Niall och tittade på bandaget.

- Yeah, I'm great, sa Harry och log.

- Guys, are you ready? Det var Sarah som skulle intervjua killarna som ropade.

- Coming! ropade Zayn och vi gick in till rummet.

- We can start with all of you, sa Sarah.

- Right.

Killarna satte sig i soffan och jag satte mig mellan Sarah och mannen som filmade intervjun. "Pling", lät det när filmkameran sattes igång.

- So, hello guys! sa Sarah.

- Hi!

- What's happened in recent weeks? frågade hon.

- I ran into a car accident, sa Harry enkelt.

- Oh no, what happend?

- We don't know eather Harry, tell us! sa Niall.

- I would take a taxi into town, and yeah, I don't remember so much... There was a car from the wrong direction and then everything went black... sa Harry lungt.

Jag fick tårar i ögonen när jag tänkte tillbaka på allt. Sjukhuset och min reaktion när jag fick reda på vad som hade hänt. Jag torkade snabbt bort en tår med handen som var påväg ner för min kind.

Harry såg mig. Han kastade en snabb blick på mig och sedan sa han:

- But, It's over now. I'm feeling just perfect.

Jag log lite mot honom.

- I wonder why he's feeling so "perfect", sa Niall ironiskt och skrattade.

Harry tittade ner i golvet, log och tittade upp igen. Louis lade en arm runt hans axlar och skrattade.

Sarah såg nyfiken och frågande ut.

- It's something you have'nt told us, is'n it Harry? frågade Sarah.

- Uhmm.. mumlade han.

De andra killarna skrattade. Jag gjorde som Harry, log och tittade ner i golvet - fastän jag inte var med på film.

- She sits there, sa Louis och pekade på mig. Han tittade på Harry, log och rufsade om håret på honom.

- Oh, really? Sarah tittade imponerat på mig. I thought you were just friends.

- We were, sa jag plötsligt.

- Oh, you mean... började Sarah. Louis började skratta.

- Alicia, why don't you sit down with the boys? sa Sarah gillande.

Jag rodnade och reste mig up.

- Come here, sa Harry och bredde ut armarna mot mig.

Jag satte mig i hans knä samtidigt som jag tänkte på hur mycket fansen kommer hata mig. Men jag försökte tänka på vad han sagt och då gick det bra.

- So, is it something else you have'nt told us? frågade Sarah.

- Not exactly... började jag.

- I have move in to Alicias place, sa Harry. Han pratade fortfarande som om det vore det självklaraste i hela världen.

- Harry... viskade jag.

Han låtsades inte om mig.

- Oh, how cute! sa Sarah.

Niall började skratta.

- How old are you Alicia?

- I'm 16, sa jag.

- Well, Harry, 16? Wow, sa Sarah.

Harry hostade till och rodnade igen.

När intervjun var över så tog jag lite kort och sen körde Louis oss hem igen. Vi gick in i huset och jag gick till vardagsrummet och satte mig med min dator i soffan. Jag gick in på youtube och såg att klippet redan kommit ut och att det hade fått 100 000 views redan. 300 dislikes.

Harry kom in och satte sig bredvid mig, han satte sin dator i knät precis som mig. Jag stirrade på det röda dislike-strecket, och Harry såg det.

- Babe... han tittade på mig, men jag vände om blicken.

Han loggade in på twitter, och jag gjorde samma sak.

Jag hade haft över 400 000 följare dagen innan, och nu hade jag förlorat några tusen. Folk hade tweetat "you are ugly" och "you does'nt deserve Harry". Det fanns snälla tweets också, men dem fanns inte i min tanke.

Harry såg min andra reaktion och han fick ett argt ansiktsutryck.

Hans fingrar flöt snabbt över tangenterna och jag förstod att han hade skrivit en ny tweet.

Harry reste sig upp och jag såg honom gå bort mot köket. Jag gick in på hans twitter och mycket riktigt, där var en ny tweet.

"Guys, Alicia is devastated over hate, and I understand her. You have to quit. Hatred will not make me stop loving her, on the contrary. She needs more love than ever right now."

Jag kände tårarna i ögonen och jag sprang in till köket och kastade mig i Harrys famn.

- Do never leave me, viskade jag i hans öra.

Han torkade bort mina tårar och suckade.

- I promise.

---

Vad tyckte ni? 9an kommer upp så fort jag har tiden! xoxo Johanna