sweonedirectionlove -

Hej allesammans! Några av er kanske undrar var jag och min ff har tagit vägen, och det är så att jag bestämde mig för att börja om på en helt ny fan fic. Kanske kommer avsluta den här senare också, vi får se. Om ni vill läsa den nya så kan ni klicka på bilden för att komma dit. Kramar på er! ♥

ETT ÅR SENARE

- Don't open you're eyes.

Harrys hesa röst hördes klart och tydligt i mitt öra. Mina mungipor drog sig uppåt och jag kände hans varma andedräkt i mitt ansikte. Vi hade varit tillsammans i över ett år, ändå kunde jag inte slappna av så fort han fanns nära. Sekunderna gick, jag kände andetagen i mitt ansikte men han gjorde ingenting, bara fanns där. Mitt hjärta hoppade omkring i dubbelslag, och jag kände hur nervositeten ilade igenom mig. Jag tänkte precis slå upp ögonen när Harrys läppar mötte mina. Jag lyfte mina händer och kilade igenom fingrarna i hans krulliga hår.

- I love you... mumlade han.

- Simple but effective.. mumlade jag tillbaka.

Han började skratta och nickade.

Mitt i allt så ringde det.

- What the... viskade Harry.

Klockan var 12, och jag hade nyss somnat när Harry väckte mig igen.

Han flyttade sig ifrån mig och gick ut i hallen. Inte förrän då såg jag var han hade på sig. En svart kostym med en blodröd servett i fickan. Jag tittade undrande på honom, reste mig upp och började borstade igenom mitt hår.

Plötsligt kände jag Harrys händer runt min midja och han snurrade runt mig. Jag frittrade och kysste honom.

- By the way, why are you wearing a suit at this time?

Han svarade inte, istället gick in i vår walk in closet och tog fram en illröd klänning.

- Here, put this on, sa han.

Han måste ha sett mitt nyfikna ansikte för han skrattade.

Jag satte på mig klänningen och var precis på väg att börja sminka mig när Harry hade en hand på min mascara.

- No make up.

- Hazza, please..

- Stop. I like you better with no make up.

Efter ett tag så gav jag mig och struntade i sminket.

- Where are we going? frågade jag nyfiket när Harry släpade med mig till hallen.

Han slängde över min tröja över hans axel medans han gick mot ytterdörren. Han vände huvudet mot mig och sa enkelt:

- You'll see.

Jag himlade med ögonen men jag var väldigt spänd. Harry hittade alltid på romantiska saker, det kunde vara mitt i natten och det kunde vara tidigt på morgonen. Jag undrade innerligt vad han hade hittat på den här gången.

- Just... close you're eyes, sa han.

Jag gjorde som han sa och fnissade.

Han ledde mig in i bilen och hjälpte mig på med bältet. Jag hörde motorn startas och vi körde iväg.

- Is it far?

- No, just don't look.

- I wont.

Jag kände att mina ögon blev tunga och innan jag visste ordet var så sov jag.

När jag vaknade så låg jag i någons armar. Det ända jag tänkte på var hans ord. "Just don't look". Vi var på väg någonstans, det kände jag. Harrys ben gick med snabba rörelser. Jag visste inte var vi skulle eller vad vi skulle göra.

- I'm awake, viskade jag i hans öra.

Han skrattade och jag kände att han släppte ner mig på något mjukt. Han tog min hand.

- Now, look.

Jag öppnade försiktigt ögonen och möttes av en illröd himmel. Jag drog efter andan och Harry kramade min hand. En sån här solnedgång hade jag aldrig sett förut. Jag tittade mig omkring och vi befann oss på en hög kulle. Vi satt på en rödrutig filt och bredvid mig låg en piknik-korg. Jag tittade på Harry och skakade på huvudet.

- You know, you're crazy sometimes. And that's one of the reasons why I love you so much. Jag satte mig i hans knä och han kramade mig. Jag tittade upp på honom och mina ögon begravdes i hans vackra ögon. För en sekund tänkte jag efter. Vad såg han hos mig? Jag var en föräldrarlös flicka och det ända jag ägde var ett vackert hus. Speciellt vacker var jag ju inte heller.

Jag kom tillbaka till verkligheten och först nu såg jag Harrys nervösa ansikte.

- What is it? undrade jag.

- I have a question... mumlade han och tittade ner i marken.

- Let's hear it, sa jag.

Han tittade på mig, log nervöst och kysste mig för att göra det hela lite enklare. Jag tog min min hand för hans mun och tittade allvarligt på honom.

- Seriosly Hazza.

Solnedgången lyste upp hans ansikte och fick honom att se om möjligt ännu vackrare ut. Han tittade nervöst på mig och log. Hans nervositet fick plötsligt mig också att bli nervös. Vad var det han skulle fråga? Mitt hjärta började slå i otakt - som vanligt när nervositeten tog över mig.

Han reste sig upp, placerade mig framför sig, och började rota i piknik-korgen. Han tog fram en liten svart ask och öppnade den. Där låg den vackraste ringen jag någonsin sett.

Om mitt hjärta dunkade snabbt nyss, så var det ingenting över hur snabbt det dunkade nu. Jag fick svårt att andas och tårarna trängde fram i mina ögon. Jag visste inte hur många gånger jag drömt om just det här. Jag ville bara kasta mig i hans famn och skrika "YESYESYES", men jag försökte hålla mig lugn genom att nästan bita sönder läppen.

Han gick ner på knä och log mot mig.

- Dear Alicia. I love when you bite your lip, I love how cute you look when you're mad, I love how you take me for who I am and how fun we have. I love how strong you are and I love your kisses.

Jag log medans en tår föll ner för min kind. Han fortsatte.

- I love everything about you. So please, would you do me the honor of becoming my wife?

- Jag torkade tårarna och reste mig upp. Han gjorde likadant. Vi stod bredvid varandra i den vackra solnedgången.

- Simple but effective, eh? skojade jag.

- I would'nt say simple, sa han och log.

- I love you, so so much.

- Is that a yes? frågade han nervöst.

- I don't want to share my life with anyone but you, so of course it's a yes.

Harry kysste mig och lät ringen glida igenom mitt ringfinger. Den satt perfekt.

Han lyfte upp mig och kramade mig betryggande i hans famn.

ETT ÅR SENARE

- Don't open you're eyes.

Harrys hesa röst hördes klart och tydligt i mitt öra. Mina mungipor drog sig uppåt och jag kände hans varma andedräkt i mitt ansikte. Vi hade varit tillsammans i över ett år, ändå kunde jag inte slappna av så fort han fanns nära. Sekunderna gick, jag kände andetagen i mitt ansikte men han gjorde ingenting, bara fanns där. Mitt hjärta hoppade omkring i dubbelslag, och jag kände hur nervositeten ilade igenom mig. Jag tänkte precis slå upp ögonen när Harrys läppar mötte mina. Jag lyfte mina händer och kilade igenom fingrarna i hans krulliga hår.

- I love you... mumlade han.

- Simple but effective.. mumlade jag tillbaka.

Han började skratta och nickade.

Mitt i allt så ringde det.

- What the... viskade Harry.

Klockan var 12, och jag hade nyss somnat när Harry väckte mig igen.

Han flyttade sig ifrån mig och gick ut i hallen. Inte förrän då såg jag var han hade på sig. En svart kostym med en blodröd servett i fickan. Jag tittade undrande på honom, reste mig upp och började borstade igenom mitt hår.

Plötsligt kände jag Harrys händer runt min midja och han snurrade runt mig. Jag frittrade och kysste honom.

- By the way, why are you wearing a suit at this time?

Han svarade inte, istället gick in i vår walk in closet och tog fram en illröd klänning.

- Here, put this on, sa han.

Han måste ha sett mitt nyfikna ansikte för han skrattade.

Jag satte på mig klänningen och var precis på väg att börja sminka mig när Harry hade en hand på min mascara.

- No make up.

- Hazza, please..

- Stop. I like you better with no make up.

Efter ett tag så gav jag mig och struntade i sminket.

- Where are we going? frågade jag nyfiket när Harry släpade med mig till hallen.

Han slängde över min tröja över hans axel medans han gick mot ytterdörren. Han vände huvudet mot mig och sa enkelt:

- You'll see.

Jag himlade med ögonen men jag var väldigt spänd. Harry hittade alltid på romantiska saker, det kunde vara mitt i natten och det kunde vara tidigt på morgonen. Jag undrade innerligt vad han hade hittat på den här gången.

- Just... close you're eyes, sa han.

Jag gjorde som han sa och fnissade.

Han ledde mig in i bilen och hjälpte mig på med bältet. Jag hörde motorn startas och vi körde iväg.

- Is it far?

- No, just don't look.

- I wont.

Jag kände att mina ögon blev tunga och innan jag visste ordet var så sov jag.

När jag vaknade så låg jag i någons armar. Det ända jag tänkte på var hans ord. "Just don't look". Vi var på väg någonstans, det kände jag. Harrys ben gick med snabba rörelser. Jag visste inte var vi skulle eller vad vi skulle göra.

- I'm awake, viskade jag i hans öra.

Han skrattade och jag kände att han släppte ner mig på något mjukt. Han tog min hand.

- Now, look.

Jag öppnade försiktigt ögonen och möttes av en illröd himmel. Jag drog efter andan och Harry kramade min hand. En sån här solnedgång hade jag aldrig sett förut. Jag tittade mig omkring och vi befann oss på en hög kulle. Vi satt på en rödrutig filt och bredvid mig låg en piknik-korg. Jag tittade på Harry och skakade på huvudet.

- You know, you're crazy sometimes. And that's one of the reasons why I love you so much. Jag satte mig i hans knä och han kramade mig. Jag tittade upp på honom och mina ögon begravdes i hans vackra ögon. För en sekund tänkte jag efter. Vad såg han hos mig? Jag var en föräldrarlös flicka och det ända jag ägde var ett vackert hus. Speciellt vacker var jag ju inte heller.

Jag kom tillbaka till verkligheten och först nu såg jag Harrys nervösa ansikte.

- What is it? undrade jag.

- I have a question... mumlade han och tittade ner i marken.

- Let's hear it, sa jag.

Han tittade på mig, log nervöst och kysste mig för att göra det hela lite enklare. Jag tog min min hand för hans mun och tittade allvarligt på honom.

- Seriosly Hazza.

Solnedgången lyste upp hans ansikte och fick honom att se om möjligt ännu vackrare ut. Han tittade nervöst på mig och log. Hans nervositet fick plötsligt mig också att bli nervös. Vad var det han skulle fråga? Mitt hjärta började slå i otakt - som vanligt när nervositeten tog över mig.

Han reste sig upp, placerade mig framför sig, och började rota i piknik-korgen. Han tog fram en liten svart ask och öppnade den. Där låg den vackraste ringen jag någonsin sett.

Om mitt hjärta dunkade snabbt nyss, så var det ingenting över hur snabbt det dunkade nu. Jag fick svårt att andas och tårarna trängde fram i mina ögon. Jag visste inte hur många gånger jag drömt om just det här. Jag ville bara kasta mig i hans famn och skrika "YESYESYES", men jag försökte hålla mig lugn genom att nästan bita sönder läppen.

Han gick ner på knä och log mot mig.

- Dear Alicia. I love when you bite your lip, I love how cute you look when you're mad, I love how you take me for who I am and how fun we have. I love how strong you are and I love your kisses.

Jag log medans en tår föll ner för min kind. Han fortsatte.

- I love everything about you. So please, would you do me the honor of becoming my wife?

- Jag torkade tårarna och reste mig upp. Han gjorde likadant. Vi stod bredvid varandra i den vackra solnedgången.

- Simple but effective, eh? skojade jag.

- I would'nt say simple, sa han och log.

- I love you, so so much.

- Is that a yes? frågade han nervöst.

- I don't want to share my life with anyone but you, so of course it's a yes.

Harry kysste mig och lät ringen glida igenom mitt ringfinger. Den satt perfekt.

Han lyfte upp mig och kramade mig betryggande i hans famn.

Hoppas ni gillade den, kommer att avsluta den här snart, har ideér till en ny faktiskt som jag tror blir jättebra. Kommentera gärna är ni gulliga! xx

Jag vaknade av att det lät från köket, men jag orkade inte gå upp. Jag lät min hand glida över till Harrys sida av sängen. Men ingen låg där. Jag öppnade förvånat ögonen och satte mig upp. Var var han? Jag satte som vanligt på mig ett par sockar och gnuggade mig i ögonen. Jag reste mig upp och kastade en blick på klockan. 8. Jag gick till badrummet. Jag tittade mig i spegeln, jag såg förfärlig ut. Men jag orkade inte göra något åt det. Jag gick ut till köket. I dörröppningen såg jag Harry stå och göra frukost. Han hade bara ett par mjukisbyxor på sig.

- Oh, hi babe, sa vände sig om. I did'nt hear you.

Sedan stirrade han på mig. Hans hår var ännu lockigare än vanligt, han såg väldigt söt ut.

- Harry? What is it? You stare you know.

- Sorry, It's just that.. You look so damn beautiful, sa han.

Utan att vänta på svar så vände han sig om och fortsatte med frukosten. Jag smög fram och kramade honom bakifrån.

- Yeah, sure... mumlade jag. What are you doing?

- Pancakes!

- Oh, yummy!

Efter att vi hade ätit frukost så gick vi in till kläderna och bytte om. Eftersom att det var så varmt ute så valde jag ett rött linne med ett par USA shorts. Sedan lät jag håret vara eftersom att det hade blivit lockigt efter flätan jag sovit med. Harry kom in och tittade på mig. Sedan gick han mot sin hylla och klädde på sig. Jag skrattade när han tog på sig ett par röda chinos, en vit t-shirt med USA tryck, och en svart kavaj och ett par vita converse.

- Now we match! sa han och log stort.

- Harry, sa jag plötsligt och mitt glada ansikte försvann.

- What? han blev allvarlig.

- The fans will hate me.

- No, they wont. If they are true fans should they be happy for me. And they should understand that their hate don't make any difference in my love for you, sa han. Han lät lite småarg i rösten.

- Take it easy, I did'nt thought so either, sa jag.

Plötsligt plingade det på dörren och jag gick iväg för att öppna.

- Hey Lou! sa jag och kramade om honom.

- Hi Alicia! Gosh you look great. You have to stay close to Al so no one gets a hold of her Harry! ropade han in till Harry.

Jag skrattade. Harry kom in till oss och lade den friska armen runt mig.

- How do you feeling? frågade Louis oroligt.

- I'm great. I've never felt so good actually, sa Harry.

- Oh good, sa Louis och log.

Sedan tittade han på Harry och dem fick den där "Larry-blicken". Jag log.

- She's coming with us today Lou, sa Harry och tog på sig en röd mössa - fastän det var mitt i sommaren.

- Okay, great.

Innan vi gick ut så lät jag min röda lilla digitalkamera glida ner i fickan.

Vi följde med Louis ut till bilen och Harry satte sig i baksätet med mig.

- What kind of interview is it? frågade jag.

- Sugarscape, sa Louis.

- Oh, great, then it's not a public, right?

- No, it's just us and the interviewers, sa Harry och log.

- How will the others get there? undrade jag.

- By bus, I think they're already there, sa Louis.

- Okay. I brought my camera, so I can film and photograph! sa jag.

- Yeah, nice! sa Louis.

När vi var framme så öppnade Harry snabbt bildörren och sprang runt bilen. Han öppnade min bildörr, placerade ena armen bakom ryggen, hållde fram den friska armen mot mig och lutade sig lite fram. Jag fnissade.

- Thank you! sa jag, tog hans hand och gick ut.

Louis skrattade och vi gick mot byggnaden och in.

- Hey guys!

Det var Zayn, Niall och Liam som ropade. De sprang fram till oss och kramade om oss.

- Are you allright? frågade Niall och tittade på bandaget.

- Yeah, I'm great, sa Harry och log.

- Guys, are you ready? Det var Sarah som skulle intervjua killarna som ropade.

- Coming! ropade Zayn och vi gick in till rummet.

- We can start with all of you, sa Sarah.

- Right.

Killarna satte sig i soffan och jag satte mig mellan Sarah och mannen som filmade intervjun. "Pling", lät det när filmkameran sattes igång.

- So, hello guys! sa Sarah.

- Hi!

- What's happened in recent weeks? frågade hon.

- I ran into a car accident, sa Harry enkelt.

- Oh no, what happend?

- We don't know eather Harry, tell us! sa Niall.

- I would take a taxi into town, and yeah, I don't remember so much... There was a car from the wrong direction and then everything went black... sa Harry lungt.

Jag fick tårar i ögonen när jag tänkte tillbaka på allt. Sjukhuset och min reaktion när jag fick reda på vad som hade hänt. Jag torkade snabbt bort en tår med handen som var påväg ner för min kind.

Harry såg mig. Han kastade en snabb blick på mig och sedan sa han:

- But, It's over now. I'm feeling just perfect.

Jag log lite mot honom.

- I wonder why he's feeling so "perfect", sa Niall ironiskt och skrattade.

Harry tittade ner i golvet, log och tittade upp igen. Louis lade en arm runt hans axlar och skrattade.

Sarah såg nyfiken och frågande ut.

- It's something you have'nt told us, is'n it Harry? frågade Sarah.

- Uhmm.. mumlade han.

De andra killarna skrattade. Jag gjorde som Harry, log och tittade ner i golvet - fastän jag inte var med på film.

- She sits there, sa Louis och pekade på mig. Han tittade på Harry, log och rufsade om håret på honom.

- Oh, really? Sarah tittade imponerat på mig. I thought you were just friends.

- We were, sa jag plötsligt.

- Oh, you mean... började Sarah. Louis började skratta.

- Alicia, why don't you sit down with the boys? sa Sarah gillande.

Jag rodnade och reste mig up.

- Come here, sa Harry och bredde ut armarna mot mig.

Jag satte mig i hans knä samtidigt som jag tänkte på hur mycket fansen kommer hata mig. Men jag försökte tänka på vad han sagt och då gick det bra.

- So, is it something else you have'nt told us? frågade Sarah.

- Not exactly... började jag.

- I have move in to Alicias place, sa Harry. Han pratade fortfarande som om det vore det självklaraste i hela världen.

- Harry... viskade jag.

Han låtsades inte om mig.

- Oh, how cute! sa Sarah.

Niall började skratta.

- How old are you Alicia?

- I'm 16, sa jag.

- Well, Harry, 16? Wow, sa Sarah.

Harry hostade till och rodnade igen.

När intervjun var över så tog jag lite kort och sen körde Louis oss hem igen. Vi gick in i huset och jag gick till vardagsrummet och satte mig med min dator i soffan. Jag gick in på youtube och såg att klippet redan kommit ut och att det hade fått 100 000 views redan. 300 dislikes.

Harry kom in och satte sig bredvid mig, han satte sin dator i knät precis som mig. Jag stirrade på det röda dislike-strecket, och Harry såg det.

- Babe... han tittade på mig, men jag vände om blicken.

Han loggade in på twitter, och jag gjorde samma sak.

Jag hade haft över 400 000 följare dagen innan, och nu hade jag förlorat några tusen. Folk hade tweetat "you are ugly" och "you does'nt deserve Harry". Det fanns snälla tweets också, men dem fanns inte i min tanke.

Harry såg min andra reaktion och han fick ett argt ansiktsutryck.

Hans fingrar flöt snabbt över tangenterna och jag förstod att han hade skrivit en ny tweet.

Harry reste sig upp och jag såg honom gå bort mot köket. Jag gick in på hans twitter och mycket riktigt, där var en ny tweet.

"Guys, Alicia is devastated over hate, and I understand her. You have to quit. Hatred will not make me stop loving her, on the contrary. She needs more love than ever right now."

Jag kände tårarna i ögonen och jag sprang in till köket och kastade mig i Harrys famn.

- Do never leave me, viskade jag i hans öra.

Han torkade bort mina tårar och suckade.

- I promise.

Jag vaknade av att det lät från köket, men jag orkade inte gå upp. Jag lät min hand glida över till Harrys sida av sängen. Men ingen låg där. Jag öppnade förvånat ögonen och satte mig upp. Var var han? Jag satte som vanligt på mig ett par sockar och gnuggade mig i ögonen. Jag reste mig upp och kastade en blick på klockan. 8. Jag gick till badrummet. Jag tittade mig i spegeln, jag såg förfärlig ut. Men jag orkade inte göra något åt det. Jag gick ut till köket. I dörröppningen såg jag Harry stå och göra frukost. Han hade bara ett par mjukisbyxor på sig.

- Oh, hi babe, sa vände sig om. I did'nt hear you.

Sedan stirrade han på mig. Hans hår var ännu lockigare än vanligt, han såg väldigt söt ut.

- Harry? What is it? You stare you know.

- Sorry, It's just that.. You look so damn beautiful, sa han.

Utan att vänta på svar så vände han sig om och fortsatte med frukosten. Jag smög fram och kramade honom bakifrån.

- Yeah, sure... mumlade jag. What are you doing?

- Pancakes!

- Oh, yummy!

Efter att vi hade ätit frukost så gick vi in till kläderna och bytte om. Eftersom att det var så varmt ute så valde jag ett rött linne med ett par USA shorts. Sedan lät jag håret vara eftersom att det hade blivit lockigt efter flätan jag sovit med. Harry kom in och tittade på mig. Sedan gick han mot sin hylla och klädde på sig. Jag skrattade när han tog på sig ett par röda chinos, en vit t-shirt med USA tryck, och en svart kavaj och ett par vita converse.

- Now we match! sa han och log stort.

- Harry, sa jag plötsligt och mitt glada ansikte försvann.

- What? han blev allvarlig.

- The fans will hate me.

- No, they wont. If they are true fans should they be happy for me. And they should understand that their hate don't make any difference in my love for you, sa han. Han lät lite småarg i rösten.

- Take it easy, I did'nt thought so either, sa jag.

Plötsligt plingade det på dörren och jag gick iväg för att öppna.

- Hey Lou! sa jag och kramade om honom.

- Hi Alicia! Gosh you look great. You have to stay close to Al so no one gets a hold of her Harry! ropade han in till Harry.

Jag skrattade. Harry kom in till oss och lade den friska armen runt mig.

- How do you feeling? frågade Louis oroligt.

- I'm great. I've never felt so good actually, sa Harry.

- Oh good, sa Louis och log.

Sedan tittade han på Harry och dem fick den där "Larry-blicken". Jag log.

- She's coming with us today Lou, sa Harry och tog på sig en röd mössa - fastän det var mitt i sommaren.

- Okay, great.

Innan vi gick ut så lät jag min röda lilla digitalkamera glida ner i fickan.

Vi följde med Louis ut till bilen och Harry satte sig i baksätet med mig.

- What kind of interview is it? frågade jag.

- Sugarscape, sa Louis.

- Oh, great, then it's not a public, right?

- No, it's just us and the interviewers, sa Harry och log.

- How will the others get there? undrade jag.

- By bus, I think they're already there, sa Louis.

- Okay. I brought my camera, so I can film and photograph! sa jag.

- Yeah, nice! sa Louis.

När vi var framme så öppnade Harry snabbt bildörren och sprang runt bilen. Han öppnade min bildörr, placerade ena armen bakom ryggen, hållde fram den friska armen mot mig och lutade sig lite fram. Jag fnissade.

- Thank you! sa jag, tog hans hand och gick ut.

Louis skrattade och vi gick mot byggnaden och in.

- Hey guys!

Det var Zayn, Niall och Liam som ropade. De sprang fram till oss och kramade om oss.

- Are you allright? frågade Niall och tittade på bandaget.

- Yeah, I'm great, sa Harry och log.

- Guys, are you ready? Det var Sarah som skulle intervjua killarna som ropade.

- Coming! ropade Zayn och vi gick in till rummet.

- We can start with all of you, sa Sarah.

- Right.

Killarna satte sig i soffan och jag satte mig mellan Sarah och mannen som filmade intervjun. "Pling", lät det när filmkameran sattes igång.

- So, hello guys! sa Sarah.

- Hi!

- What's happened in recent weeks? frågade hon.

- I ran into a car accident, sa Harry enkelt.

- Oh no, what happend?

- We don't know eather Harry, tell us! sa Niall.

- I would take a taxi into town, and yeah, I don't remember so much... There was a car from the wrong direction and then everything went black... sa Harry lungt.

Jag fick tårar i ögonen när jag tänkte tillbaka på allt. Sjukhuset och min reaktion när jag fick reda på vad som hade hänt. Jag torkade snabbt bort en tår med handen som var påväg ner för min kind.

Harry såg mig. Han kastade en snabb blick på mig och sedan sa han:

- But, It's over now. I'm feeling just perfect.

Jag log lite mot honom.

- I wonder why he's feeling so "perfect", sa Niall ironiskt och skrattade.

Harry tittade ner i golvet, log och tittade upp igen. Louis lade en arm runt hans axlar och skrattade.

Sarah såg nyfiken och frågande ut.

- It's something you have'nt told us, is'n it Harry? frågade Sarah.

- Uhmm.. mumlade han.

De andra killarna skrattade. Jag gjorde som Harry, log och tittade ner i golvet - fastän jag inte var med på film.

- She sits there, sa Louis och pekade på mig. Han tittade på Harry, log och rufsade om håret på honom.

- Oh, really? Sarah tittade imponerat på mig. I thought you were just friends.

- We were, sa jag plötsligt.

- Oh, you mean... började Sarah. Louis började skratta.

- Alicia, why don't you sit down with the boys? sa Sarah gillande.

Jag rodnade och reste mig up.

- Come here, sa Harry och bredde ut armarna mot mig.

Jag satte mig i hans knä samtidigt som jag tänkte på hur mycket fansen kommer hata mig. Men jag försökte tänka på vad han sagt och då gick det bra.

- So, is it something else you have'nt told us? frågade Sarah.

- Not exactly... började jag.

- I have move in to Alicias place, sa Harry. Han pratade fortfarande som om det vore det självklaraste i hela världen.

- Harry... viskade jag.

Han låtsades inte om mig.

- Oh, how cute! sa Sarah.

Niall började skratta.

- How old are you Alicia?

- I'm 16, sa jag.

- Well, Harry, 16? Wow, sa Sarah.

Harry hostade till och rodnade igen.

När intervjun var över så tog jag lite kort och sen körde Louis oss hem igen. Vi gick in i huset och jag gick till vardagsrummet och satte mig med min dator i soffan. Jag gick in på youtube och såg att klippet redan kommit ut och att det hade fått 100 000 views redan. 300 dislikes.

Harry kom in och satte sig bredvid mig, han satte sin dator i knät precis som mig. Jag stirrade på det röda dislike-strecket, och Harry såg det.

- Babe... han tittade på mig, men jag vände om blicken.

Han loggade in på twitter, och jag gjorde samma sak.

Jag hade haft över 400 000 följare dagen innan, och nu hade jag förlorat några tusen. Folk hade tweetat "you are ugly" och "you does'nt deserve Harry". Det fanns snälla tweets också, men dem fanns inte i min tanke.

Harry såg min andra reaktion och han fick ett argt ansiktsutryck.

Hans fingrar flöt snabbt över tangenterna och jag förstod att han hade skrivit en ny tweet.

Harry reste sig upp och jag såg honom gå bort mot köket. Jag gick in på hans twitter och mycket riktigt, där var en ny tweet.

"Guys, Alicia is devastated over hate, and I understand her. You have to quit. Hatred will not make me stop loving her, on the contrary. She needs more love than ever right now."

Jag kände tårarna i ögonen och jag sprang in till köket och kastade mig i Harrys famn.

- Do never leave me, viskade jag i hans öra.

Han torkade bort mina tårar och suckade.

- I promise.

Vad tyckte ni? 9an kommer upp så fort jag har tiden! xoxo Johanna

Det var en vecka efter olyckan, och Harry och jag satt i en taxi på väg till hem. Det var härligt att han fick komma hem igen. Men han hade ett tunnt bandage runt den brytna armen. Han hade inte pratat så mycket om själva olyckan, och jag förstod att han inte ville göra det. Harry hade lagt sig ner och huvudet låg i mitt knä. Det var ganska långt från sjukhuset och hem så han hade nästan somnat. Jag älskade att hålla på med hans hår.

När vi var framme så väckte jag honom försiktigt.

- Harry, we're home, viskade jag.

Han mumlade med sin mörka morgonröst men sedan satte han sig försiktigt upp.

- Oh god, have I slept? sa han.

Jag fnissade lite, tog honom i handen och gick ut ur bilen. Han tittade på mig och log sitt underbara leende. Vi gick in i vårat hus och hängde av oss väskorna.

- Babe? sa Harry.

- What?

- I just wanna thank you.

- For what?

- Because I can stay here with you. And, thank you for taking me for who I am, not Harry Styles from One Direction. I love you, you mean everything to me, Al.

Jag blev tårögd och kramade honom.

- It's so cool to be able to say "our home" too, sa han.

- I know, sa jag och log.

Medans Harry låg på sjukhuset så hade jag möblerat klart i det nymålade sovrummet. En stor, vit himmelsäng stod i mitten av rummet. Två nattduksbord stod på siderna och det var ett stort fönster med vita gardiner på väggen. Massor med vackra detaljer fanns i rummet. Dörren in till min walk in closet hade jag målat vit. Där hade jag också gjort fint. Harrys kläder som hade legat i hans resväska låg nu vikta i en alldeles egen hylla i min (vår) walk in closet.

Jag flätade in mina fingrar i hans och drog honom med till sovrummet.

- Oh my God, have you done all this? You should get a price babe! sa han överraskat.

Jag skrattade och kramade honom, sedan drog jag han med mig in till våran walk in closet. Han hade inte sett den förut.

- No peeking! Jag hållde mina händer för hans ögon, och han skrattade. Sedan släppte jag händerna för hans ögon och han blev tyst.

Han gick tyst runt och kollade på hans ihopvikta kläder. Sekunderna gick men han sa fortfarande ingenting. Han log inte ens.

- What is it? sa jag oroligt.

Utan att säga något så gick han fram till mig och andades in tungt. Jag kände hans stora, betryggande händer runt min midja.

- Close you're eyes, sa han.

Jag gjorde som han sa.

- No peeking! sa han, precis som jag sagt.

Jag kände hans kalla, perfekta läppar snudda vid mina, och jag besvarade kyssen intensivt.

- I love you, mumlade Harry.

- Love you too, viskade jag.

Klockan närmade sig 8. Vi hade ätit middag redan, så vi satte oss i soffan och satte på en film. Hela kvällen satt vi där och bara mös.

- Babe, I have an interview with the boys tomorrow, quite early. Do you wanna come with me? frågade Harry.

Jag hade nästan glömt bort hur kända de var. Fansen visste om mig, men de hade aldrig fått veta mer än att jag var deras bästa vän och det hade dem accepterat. Men hur skulle dem reagera på att Harry och jag var tillsammans och bodde ihop?

- Sure, what time?

- I think it was around the 10. Lou will pick me up at 9. Will you come with me?

- Can I?

Jag hade aldrig följt med killarna på någon intervju förut. Jag hade inte ens suttit i publiken på någon intervju.

- Of course you can, sa Harry och kysste mig på pannan.

- Then maby we should get some sleep, sa jag.

- Yeah.

Jag skuttade iväg in till vår walk in closet och tog av mig min sommarklänning.

- What are you doing? Harrys röst hördes från vardagsrummet.

- Just getting ready for sleep! ropade jag tillbaka.

Jag tänkte ett tag, sedan vände jag mig om mot Harrys hylla. Jag hade alltid gillat Harrys Ramones t-shirt, och jag hade alltid velat ha den på mig. Så nu var jag bara tvungen. Precis när jag dragit på mig tröjan så kom han in. Han tittade på mig och log. Sedan gick han fram och kramade kärleksfullt om mig.

- Can you help me off with the shirt? frågade han plötsligt.

Jag skrattade.

- It's not funny, my arm hurts when i try, sa han allvarligt. Men hans underbara léendet kunde inte hålla sig borta.

- If you say so, fnissade jag.

Jag drog försiktigt av honom tröjan, och fram kom hans perfekta kropp.

Jag lutade mig fram och kysste honom på bröstet. Sedan gick jag iväg till badrummet. Jag gjorde en inbakad fläta i håret och sedan tog jag bort sminket. Klockan var runt midnatt och jag var ovanligt trött. Jag gick ut ur badrummet och in i sovrummet. Det var släckt där inne och Harry låg i sängen.

- Harry, are you sleeping? viskade jag.

- Yeah, mumlade han.

Jag fnissade. Det var våran första natt tillsammans i huset och jag var nervös. Jag kröp in under täcket.

- You know, I did'nt thought that you ever would notice how much I love you, sa jag.

Han vände sig mot mig.

- I did'nt.

- What?

- You told me, remember? han log.

- No, I told you to love me.

- That's the same, mumlade han och makade sig närmare mig.

Han tog min hand med armen som var i bandage och andra armen placerade han runt mig.

Det var första gången på länge som jag känt mig så skyddad.

Det var en vecka efter olyckan, och Harry och jag satt i en taxi på väg till hem. Det var härligt att han fick komma hem igen. Men han hade ett tunnt bandage runt den brytna armen. Han hade inte pratat så mycket om själva olyckan, och jag förstod att han inte ville göra det. Harry hade lagt sig ner och huvudet låg i mitt knä. Det var ganska långt från sjukhuset och hem så han hade nästan somnat. Jag älskade att hålla på med hans hår.

När vi var framme så väckte jag honom försiktigt.

- Harry, we're home, viskade jag.

Han mumlade med sin mörka morgonröst men sedan satte han sig försiktigt upp.

- Oh god, have I slept? sa han.

Jag fnissade lite, tog honom i handen och gick ut ur bilen. Han tittade på mig och log sitt underbara leende. Vi gick in i vårat hus och hängde av oss väskorna.

- Babe? sa Harry.

- What?

- I just wanna thank you.

- For what?

- Because I can stay here with you. And, thank you for taking me for who I am, not Harry Styles from One Direction. I love you, you mean everything to me, Al.

Jag blev tårögd och kramade honom.

- It's so cool to be able to say "our home" too, sa han.

- I know, sa jag och log.

Medans Harry låg på sjukhuset så hade jag möblerat klart i det nymålade sovrummet. En stor, vit himmelsäng stod i mitten av rummet. Två nattduksbord stod på siderna och det var ett stort fönster med vita gardiner på väggen. Massor med vackra detaljer fanns i rummet. Dörren in till min walk in closet hade jag målat vit. Där hade jag också gjort fint. Harrys kläder som hade legat i hans resväska låg nu vikta i en alldeles egen hylla i min (vår) walk in closet.

Jag flätade in mina fingrar i hans och drog honom med till sovrummet.

- Oh my God, have you done all this? You should get a price babe! sa han överraskat.

Jag skrattade och kramade honom, sedan drog jag han med mig in till våran walk in closet. Han hade inte sett den förut.

- No peeking! Jag hållde mina händer för hans ögon, och han skrattade. Sedan släppte jag händerna för hans ögon och han blev tyst.

Han gick tyst runt och kollade på hans ihopvikta kläder. Sekunderna gick men han sa fortfarande ingenting. Han log inte ens.

- What is it? sa jag oroligt.

Utan att säga något så gick han fram till mig och andades in tungt. Jag kände hans stora, betryggande händer runt min midja.

- Close you're eyes, sa han.

Jag gjorde som han sa.

- No peeking! sa han, precis som jag sagt.

Jag kände hans kalla, perfekta läppar snudda vid mina, och jag besvarade kyssen intensivt.

- I love you, mumlade Harry.

- Love you too, viskade jag.

Klockan närmade sig 8. Vi hade ätit middag redan, så vi satte oss i soffan och satte på en film. Hela kvällen satt vi där och bara mös.

- Babe, I have an interview with the boys tomorrow, quite early. Do you wanna come with me? frågade Harry.

Jag hade nästan glömt bort hur kända de var. Fansen visste om mig, men de hade aldrig fått veta mer än att jag var deras bästa vän och det hade dem accepterat. Men hur skulle dem reagera på att Harry och jag var tillsammans och bodde ihop?

- Sure, what time?

- I think it was around the 10. Lou will pick me up at 9. Will you come with me?

- Can I?

Jag hade aldrig följt med killarna på någon intervju förut. Jag hade inte ens suttit i publiken på någon intervju.

- Of course you can, sa Harry och kysste mig på pannan.

- Then maby we should get some sleep, sa jag.

- Yeah.

Jag skuttade iväg in till vår walk in closet och tog av mig min sommarklänning.

- What are you doing? Harrys röst hördes från vardagsrummet.

- Just getting ready for sleep! ropade jag tillbaka.

Jag tänkte ett tag, sedan vände jag mig om mot Harrys hylla. Jag hade alltid gillat Harrys Ramones t-shirt, och jag hade alltid velat ha den på mig. Så nu var jag bara tvungen. Precis när jag dragit på mig tröjan så kom han in. Han tittade på mig och log. Sedan gick han fram och kramade kärleksfullt om mig.

- Can you help me off with the shirt? frågade han plötsligt.

Jag skrattade.

- It's not funny, my arm hurts when i try, sa han allvarligt. Men hans underbara léendet kunde inte hålla sig borta.

- If you say so, fnissade jag.

Jag drog försiktigt av honom tröjan, och fram kom hans perfekta kropp.

Jag lutade mig fram och kysste honom på bröstet. Sedan gick jag iväg till badrummet. Jag gjorde en inbakad fläta i håret och sedan tog jag bort sminket. Klockan var runt midnatt och jag var ovanligt trött. Jag gick ut ur badrummet och in i sovrummet. Det var släckt där inne och Harry låg i sängen.

- Harry, are you sleeping? viskade jag.

- Yeah, mumlade han.

Jag fnissade. Det var våran första natt tillsammans i huset och jag var nervös. Jag kröp in under täcket.

- You know, I did'nt thought that you ever would notice how much I love you, sa jag.

Han vände sig mot mig.

- I did'nt.

- What?

- You told me, remember? han log.

- No, I told you to love me.

- That's the same, mumlade han och makade sig närmare mig.

Han tog min hand med armen som var i bandage och andra armen placerade han runt mig.

Det var första gången på länge som jag känt mig så skyddad.

Förlåt för att delen kom så sent! Har varit utomlands och haft fullt upp. Men nu blir Pia glad i alla fall... haha..
Kommentera gärna vad ni tycker!

Jag var hemma hos Eleanor. Harry och de andra killarna - förutom Louis som var med Eleanor - var i stan och skulle köpa hem en överraskningspresent till Eleanor och Louis.

Louis satt och tittade på tv medans Eleanor och jag var i köket. Eleanor lagade mat och jag hjälpte henne.

- Honey, should'nt the others come soon? Ropade Louis.

- Yeah, you're right... I can call them, sa Eleanor.

- I can call, sa jag och tog telefonen.

Jag knappade in Harrys nummer. Många singnaler gick fram. Det var konstigt, Harry brukade ju alltid svara. Jag testade att ringa Liam och Niall, men ingen av dem svarade. Till sist ringde jag Zayn, och där fick jag napp.

- What is it!? Rösten i andra änden lät sur, orolig och stressad. Inte alls Zayns snälla röst.

- Is it Zayn? Jag var tvungen att fråga.

- Eleanor, oh my God, It's you! Han lät lättad, men det lät nästan som om han grät.

- Zayn, what is it!?

Eleanor blev orolig och kom fram till mig.

- It's Harry. He's in the hospital. He was in a car accident... Doctor thinks he will be all right, but he does'nt feel well at all. He mumbles your name all the time Alicia. You might have tried to call the others? We could'nt have our telephones on, but I had to go outside to smoke so I turned it on for a while...

Zayns röst tynade bort när jag sakta tog bort telefonen från örat. Jag kände att jag tappade luften, det gick inte att andas. Telefonen for ur min svettiga hand och ner på golvet med ett pang. Jag kände hur mina ben viktes och jag kände mig svimfärdig.

- Al, what is it? Eleanor försökte få mig att stödja mig på henne.

- Harry, mumlade jag och sedan svimmade jag.

~~~~~

- Alicia? Alicia?

Jag öppnade försiktigt ögonen, kände att jag låg i en obekant säng.

- She wakes up!

En doktor stod lutad över mig.

- Where is harry? How is he? Will he be okay? Tusen frågor simmade omkring i mitt huvud.

- Calm down, look. Doktorn nickade till vänster om mig.

Jag vred på huvudet, och där i sängen 1cm från mig låg Harry och tittade på mig. Han hade en slang genom näsborrarna och ett bandage runt huvudet. Ansiktet var fullt med små sår.

- Oh, Harry! Jag drog mig över till Harrys säng och kröp ihop bredvid honom. Jag kramade honom länge.

- Alicia, Is that you...? mumlade Harry.

- Be carefull young lady, he is not feeling so good, sa doktorn.

- You can go now, doctor. I'm feeling perfect, viskade Harry och blundade.

Jag log, och doktorn gjorde som Harry sa. Men halvvägs ut ur rummet så vände han sig om.

- Just, take it easy. You may not overexert yourself, all right? Sa han.

Harry blängde trött på doktorn. Jag puttade till honom och jag blängde lika dant på honom.

- I'm not gonna overxert myself. Bye, viskade han tyst.

Doktorn skakade på huvudet och gick ut ur rummet.

- How do you feel? viskade jag i hand öra.

- As if I had been in a car accident... mumlade han och pussade mig på munnen.

- Harry. It's not funny, you have to rest, sa jag allvarligt.

- I know.

- Seriously, how are you? sa jag.

- I survive. I feel much better now that you're here anyway, viskade han.

- Why did you faint? mumlade han.

- Because you scared the hell out of me, that's why, sa jag.

Han skrattade försiktigt, sedan slutade han hastigt att skratta.

- What is it? sa jag oroligt.

Harry svarade inte. Jag flämdade till, men sedan såg jag att han hade somnat.

Jag kröp ut ur sängen och gick ut genom dörren. Utanför satt Louis och Eleanor.

- Hey, Alicia, de kramade mig.

- How is he? Louis såg allvarlig ut.

- Better, I think. He will be just fine, svarade jag.

- Oh, thank God. Did he tell you something about the accident? Frågade Eleanor.

- No, he was tired. He is sleeping now.

- Where are the others? Have you talk with them?

Precis när jag sa så så kom Niall, Liam och Zayn gående i korridoren.

- Hi guys, sa Liam.

- Hi boys, sa jag. What happend?

- We don't know. He took a taxi into town, we were there waiting for him. But he did'nt came, so we got worried and called him. It was a nurse who answered, and said he had been in a car accident, sa Niall.

- Oh my God, you must have been very, very afraid.

- We were, sa Zayn

Jag var hemma hos Eleanor. Harry och de andra killarna - förutom Louis som var med Eleanor - var i stan och skulle köpa hem en överraskningspresent till Eleanor och Louis.

Louis satt och tittade på tv medans Eleanor och jag var i köket. Eleanor lagade mat och jag hjälpte henne.

- Honey, should'nt the others come soon? Ropade Louis.

- Yeah, you're right... I can call them, sa Eleanor.

- I can call, sa jag och tog telefonen.

Jag knappade in Harrys nummer. Många singnaler gick fram. Det var konstigt, Harry brukade ju alltid svara. Jag testade att ringa Liam och Niall, men ingen av dem svarade. Till sist ringde jag Zayn, och där fick jag napp.

- What is it!? Rösten i andra änden lät sur, orolig och stressad. Inte alls Zayns snälla röst.

- Is it Zayn? Jag var tvungen att fråga.

- Al, oh my God, It's you! Han lät lättad, men det lät nästan som om han grät.

- Zayn, what is it!?

Eleanor blev orolig och kom fram till mig.

- It's Harry. He's in the hospital. He was in a car accident... Doctor thinks he will be all right, but he does'nt feel well at all. He mumbles your name all the time Alicia. You might have tried to call the others? We could'nt have our telephones on, but I had to go outside to smoke so I turned it on for a while...

Zayns röst tynade bort när jag sakta tog bort telefonen från örat. Jag kände att jag tappade luften, det gick inte att andas. Telefonen for ur min svettiga hand och ner på golvet med ett pang. Jag kände hur mina ben viktes och jag kände mig svimfärdig.

- Al, what is it? Eleanor försökte få mig att stödja mig på henne.

- Harry, mumlade jag och sedan svimmade jag.

~~~~~

- Alicia? Alicia?

Jag öppnade försiktigt ögonen, kände att jag låg i en obekant säng.

- She wakes up!

En doktor stod lutad över mig.

- Where is harry? How is he? Will he be okay? Tusen frågor simmade omkring i mitt huvud.

- Calm down, look. Doktorn nickade till vänster om mig.

Jag vred på huvudet, och där i sängen 1cm från mig låg Harry och tittade på mig. Han hade en slang genom näsborrarna och ett bandage runt huvudet. Ansiktet var fullt med små sår.

- Oh, Harry! Jag drog mig över till Harrys säng och kröp ihop bredvid honom. Jag kramade honom länge.

- Alicia, Is that you...? mumlade Harry.

- Be carefull young lady, he is not feeling so good, sa doktorn.

- You can go now, doctor. I'm feeling perfect, viskade Harry och blundade.

Jag log, och doktorn gjorde som Harry sa. Men halvvägs ut ur rummet så vände han sig om.

- Just, take it easy. You may not overexert yourself, all right? Sa han.

Harry blängde trött på doktorn. Jag puttade till honom och jag blängde lika dant på honom.

- I'm not gonna overxert myself. Bye, viskade han tyst.

Doktorn skakade på huvudet och gick ut ur rummet.

- How do you feel? viskade jag i hand öra.

- As if I had been in a car accident... mumlade han och pussade mig på munnen.

- Harry. It's not funny, you have to rest, sa jag allvarligt.

- I know.

- Seriously, how are you? sa jag.

- I survive. I feel much better now that you're here anyway, viskade han.

- Why did you faint? mumlade han.

- Because you scared the hell out of me, that's why, sa jag.

Han skrattade försiktigt, sedan slutade han hastigt att skratta.

- What is it? sa jag oroligt.

Harry svarade inte. Jag flämdade till, men sedan såg jag att han hade somnat.

Jag kröp ut ur sängen och gick ut genom dörren. Utanför satt Louis och Eleanor.

- Hey, Alicia, de kramade mig.

- How is he? Louis såg allvarlig ut.

- Better, I think. He will be just fine, svarade jag.

- Oh, thank God. Did he tell you something about the accident? Frågade Eleanor.

- No, he was tired. He is sleeping now.

- Where are the others? Have you talk with them?

Precis när jag sa så så kom Niall, Liam och Zayn gående i korridoren.

- Hi guys, sa Liam.

- Hi boys, sa jag. What happend?

- We don't know. He took a taxi into town, we were there waiting for him. But he did'nt came, so we got worried and called him. It was a nurse who answered, and said he had been in a car accident, sa Niall.

- Oh my God, you must have been very, very afraid.

- We were, sa Zayn.

Hur ska det gå för Harry?

Förlåt igen för det försenade kapitlet. Kapitel 7 kommer så snart som möjligt! ♥
Kommentera gärna vad ni tycker :)

//Johanna

Hej! Jag tänkte bara berätta att mina fan fic's kommer att komma lite till och från. Jag har ju en till blogg att hinna med och just nu har jag fullt upp med andra saker också. Men jag skriver lite på den så fort jag har tid, och lägger in när jag kan. Så nu vet ni det! :) Slänger in en bild också! Hahahahha LLN.

Dagen efter var det dags för Harry att flytta in i mitt hus. Jag hade rivit ner alla tapeter inne mitt stora rum, nu skulle det bli nytt och snyggt! Jag hade satt upp mitt hår i en slarvig knut och på mig hade jag bara en stor gammal t-shirt och korta pyjamasshorts.

Jag hade satt i Up All Night skivan i min gamla sterio som jag inte använt på jättelänge. Stole My Heart sattes igång och jag började genast sjunga med. (Sätt på stole my heart här om du vill ha med lite feeling..)

- The light shines. It's getting hot on my shoulder. I don't mind, this time it doesn't matter.

Cause your friends, they look good, but you look better. Don't you know all night I've been waiting for a girl like you to come around, round, round? Sjöng jag.

Jag andades in och tänkte precis sjunga med i refrängen när någons röst hördes bakom mig.

- Under the lights tonight, you turned around, and you stole my heart. Det var Harry.

Han närmade sig bakom mig men jag vände mig inte om, jag log bara.

- With just one look, when I saw your face, I fell in love. It took a minute girl, to steal my heart tonight, sjöng han.

Tänk att någon kunde sjunga så vackert. Jag blev knäsvag och bet mig i läppen. Han hade kommit fram precis bakom mig och han kramade mig bakifrån och kysste min nacke. Jag vände mig om. Hans lockiga hår var om möjligt ännu lockigare än vanligt. Han hade en vit t-shirt, ett par beiga chinos och vita converse på sig.

- Hi beautiful, sa han enkelt.

- Hey, sa jag och log.

- Harry, you have to change clothes if you want to paint! Do you have any old clothes with you? Sa jag.

- I have my entire wardrobe with me Al, sa han och skrattade.

Harry gick ut ur rummet, och kom snart tillbaka. Han hade tagit på sig ett par gråa mjukisbyxor, men han hade ingen tröja på sig. Min blick fastnade på hans vältrimmade mage. Jag hade ju sett Harry utan tröja förut, men inte såhär. Han märkte det tydligen för han tittade på mig, skrattade och gick bort för att ta på färg på hans pensel.

- What color should we paint? Frågade han.

- You can decide! Sa jag.

Han valde en ljusblå färg och vi började måla.

- Oh no! Utbrast jag.

Jag hade lyckats fått en hel del färg på kinden och Harry skrattade så han hållde på att ramla baklänges. Jag blängde på honom, sen tog jag penseln och målade ett streck över armen på honom. Det hela slutade med ett målarfärgskrig, och vi hade färg över hela oss. Harry lyfte upp mig i luften och kittlade mig så jag skrattade ihjäl.

- No Harry, stop it! Skrattade jag.

- Beg me! sa han.

- I beg you, please stop!

Han släppte ner mig. Vi var blåa i ansikterna båda två, och Harry hade blåa streck över hela magen.

Plötsligt ringde hemtelefonen och jag kilade iväg för att svara. Precis som förra gången Harry var hos mig så var det Eleanor som ringde. Men den här gången var det inte för att berätta att hon var gravid.

- Hey Alicia, vas happenin?

- Painting my room with Harry, jag skrattade.

- He really loves you, don't he Al? Sa hon förnuligt.

- I hope so, sa jag.

- Well, I know so! Sa Eleanor.

- Anyway, I wonder if you and Harry want to come to dinner tonight. Liam, Zayn and Niall will too.

- Of course, we'll be there! Sa jag.

- Okay, 18:00 then? Frågade Eleanor.

- Yes, see you later! Sa jag och lade på luren.

- Harry! We're going to Eleanor and Louis 6 o'clock tonight for dinner. All the boys will be there!

Men Harry svarade inte. Jag gick in i mitt rum och tittade runt, men han var inte där. Plötsligt kände jag armar runt mina axlar och han drog mig mot honom.

Kapitel 5 fick bli ett kort kapitel eftersom att det är försenat!