sweonedirectionlove -

Part 9 - Would you do me the honor

ETT ÅR SENARE

- Don't open you're eyes.

Harrys hesa röst hördes klart och tydligt i mitt öra. Mina mungipor drog sig uppåt och jag kände hans varma andedräkt i mitt ansikte. Vi hade varit tillsammans i över ett år, ändå kunde jag inte slappna av så fort han fanns nära. Sekunderna gick, jag kände andetagen i mitt ansikte men han gjorde ingenting, bara fanns där. Mitt hjärta hoppade omkring i dubbelslag, och jag kände hur nervositeten ilade igenom mig. Jag tänkte precis slå upp ögonen när Harrys läppar mötte mina. Jag lyfte mina händer och kilade igenom fingrarna i hans krulliga hår.

- I love you... mumlade han.

- Simple but effective.. mumlade jag tillbaka.

Han började skratta och nickade.

Mitt i allt så ringde det.

- What the... viskade Harry.

Klockan var 12, och jag hade nyss somnat när Harry väckte mig igen.

Han flyttade sig ifrån mig och gick ut i hallen. Inte förrän då såg jag var han hade på sig. En svart kostym med en blodröd servett i fickan. Jag tittade undrande på honom, reste mig upp och började borstade igenom mitt hår.

Plötsligt kände jag Harrys händer runt min midja och han snurrade runt mig. Jag frittrade och kysste honom.

- By the way, why are you wearing a suit at this time?

Han svarade inte, istället gick in i vår walk in closet och tog fram en illröd klänning.

- Here, put this on, sa han.

Han måste ha sett mitt nyfikna ansikte för han skrattade.

Jag satte på mig klänningen och var precis på väg att börja sminka mig när Harry hade en hand på min mascara.

- No make up.

- Hazza, please..

- Stop. I like you better with no make up.

Efter ett tag så gav jag mig och struntade i sminket.

- Where are we going? frågade jag nyfiket när Harry släpade med mig till hallen.

Han slängde över min tröja över hans axel medans han gick mot ytterdörren. Han vände huvudet mot mig och sa enkelt:

- You'll see.

Jag himlade med ögonen men jag var väldigt spänd. Harry hittade alltid på romantiska saker, det kunde vara mitt i natten och det kunde vara tidigt på morgonen. Jag undrade innerligt vad han hade hittat på den här gången.

- Just... close you're eyes, sa han.

Jag gjorde som han sa och fnissade.

Han ledde mig in i bilen och hjälpte mig på med bältet. Jag hörde motorn startas och vi körde iväg.

- Is it far?

- No, just don't look.

- I wont.

Jag kände att mina ögon blev tunga och innan jag visste ordet var så sov jag.

När jag vaknade så låg jag i någons armar. Det ända jag tänkte på var hans ord. "Just don't look". Vi var på väg någonstans, det kände jag. Harrys ben gick med snabba rörelser. Jag visste inte var vi skulle eller vad vi skulle göra.

- I'm awake, viskade jag i hans öra.

Han skrattade och jag kände att han släppte ner mig på något mjukt. Han tog min hand.

- Now, look.

Jag öppnade försiktigt ögonen och möttes av en illröd himmel. Jag drog efter andan och Harry kramade min hand. En sån här solnedgång hade jag aldrig sett förut. Jag tittade mig omkring och vi befann oss på en hög kulle. Vi satt på en rödrutig filt och bredvid mig låg en piknik-korg. Jag tittade på Harry och skakade på huvudet.

- You know, you're crazy sometimes. And that's one of the reasons why I love you so much. Jag satte mig i hans knä och han kramade mig. Jag tittade upp på honom och mina ögon begravdes i hans vackra ögon. För en sekund tänkte jag efter. Vad såg han hos mig? Jag var en föräldrarlös flicka och det ända jag ägde var ett vackert hus. Speciellt vacker var jag ju inte heller.

Jag kom tillbaka till verkligheten och först nu såg jag Harrys nervösa ansikte.

- What is it? undrade jag.

- I have a question... mumlade han och tittade ner i marken.

- Let's hear it, sa jag.

Han tittade på mig, log nervöst och kysste mig för att göra det hela lite enklare. Jag tog min min hand för hans mun och tittade allvarligt på honom.

- Seriosly Hazza.

Solnedgången lyste upp hans ansikte och fick honom att se om möjligt ännu vackrare ut. Han tittade nervöst på mig och log. Hans nervositet fick plötsligt mig också att bli nervös. Vad var det han skulle fråga? Mitt hjärta började slå i otakt - som vanligt när nervositeten tog över mig.

Han reste sig upp, placerade mig framför sig, och började rota i piknik-korgen. Han tog fram en liten svart ask och öppnade den. Där låg den vackraste ringen jag någonsin sett.

Om mitt hjärta dunkade snabbt nyss, så var det ingenting över hur snabbt det dunkade nu. Jag fick svårt att andas och tårarna trängde fram i mina ögon. Jag visste inte hur många gånger jag drömt om just det här. Jag ville bara kasta mig i hans famn och skrika "YESYESYES", men jag försökte hålla mig lugn genom att nästan bita sönder läppen.

Han gick ner på knä och log mot mig.

- Dear Alicia. I love when you bite your lip, I love how cute you look when you're mad, I love how you take me for who I am and how fun we have. I love how strong you are and I love your kisses.

Jag log medans en tår föll ner för min kind. Han fortsatte.

- I love everything about you. So please, would you do me the honor of becoming my wife?

- Jag torkade tårarna och reste mig upp. Han gjorde likadant. Vi stod bredvid varandra i den vackra solnedgången.

- Simple but effective, eh? skojade jag.

- I would'nt say simple, sa han och log.

- I love you, so so much.

- Is that a yes? frågade han nervöst.

- I don't want to share my life with anyone but you, so of course it's a yes.

Harry kysste mig och lät ringen glida igenom mitt ringfinger. Den satt perfekt.

Han lyfte upp mig och kramade mig betryggande i hans famn.

ETT ÅR SENARE