för er som inte har beställt den här finns ett ställe ni kan beställa ifrån:)

och jag har gjort en video där jag visar hur den ser ut innuti osv men den är så töntig så vi får se om jag laddar up den här på bloggen :)

/Pia♥

Det var en vecka efter olyckan, och Harry och jag satt i en taxi på väg till hem. Det var härligt att han fick komma hem igen. Men han hade ett tunnt bandage runt den brytna armen. Han hade inte pratat så mycket om själva olyckan, och jag förstod att han inte ville göra det. Harry hade lagt sig ner och huvudet låg i mitt knä. Det var ganska långt från sjukhuset och hem så han hade nästan somnat. Jag älskade att hålla på med hans hår.

När vi var framme så väckte jag honom försiktigt.

- Harry, we're home, viskade jag.

Han mumlade med sin mörka morgonröst men sedan satte han sig försiktigt upp.

- Oh god, have I slept? sa han.

Jag fnissade lite, tog honom i handen och gick ut ur bilen. Han tittade på mig och log sitt underbara leende. Vi gick in i vårat hus och hängde av oss väskorna.

- Babe? sa Harry.

- What?

- I just wanna thank you.

- For what?

- Because I can stay here with you. And, thank you for taking me for who I am, not Harry Styles from One Direction. I love you, you mean everything to me, Al.

Jag blev tårögd och kramade honom.

- It's so cool to be able to say "our home" too, sa han.

- I know, sa jag och log.

Medans Harry låg på sjukhuset så hade jag möblerat klart i det nymålade sovrummet. En stor, vit himmelsäng stod i mitten av rummet. Två nattduksbord stod på siderna och det var ett stort fönster med vita gardiner på väggen. Massor med vackra detaljer fanns i rummet. Dörren in till min walk in closet hade jag målat vit. Där hade jag också gjort fint. Harrys kläder som hade legat i hans resväska låg nu vikta i en alldeles egen hylla i min (vår) walk in closet.

Jag flätade in mina fingrar i hans och drog honom med till sovrummet.

- Oh my God, have you done all this? You should get a price babe! sa han överraskat.

Jag skrattade och kramade honom, sedan drog jag han med mig in till våran walk in closet. Han hade inte sett den förut.

- No peeking! Jag hållde mina händer för hans ögon, och han skrattade. Sedan släppte jag händerna för hans ögon och han blev tyst.

Han gick tyst runt och kollade på hans ihopvikta kläder. Sekunderna gick men han sa fortfarande ingenting. Han log inte ens.

- What is it? sa jag oroligt.

Utan att säga något så gick han fram till mig och andades in tungt. Jag kände hans stora, betryggande händer runt min midja.

- Close you're eyes, sa han.

Jag gjorde som han sa.

- No peeking! sa han, precis som jag sagt.

Jag kände hans kalla, perfekta läppar snudda vid mina, och jag besvarade kyssen intensivt.

- I love you, mumlade Harry.

- Love you too, viskade jag.

Klockan närmade sig 8. Vi hade ätit middag redan, så vi satte oss i soffan och satte på en film. Hela kvällen satt vi där och bara mös.

- Babe, I have an interview with the boys tomorrow, quite early. Do you wanna come with me? frågade Harry.

Jag hade nästan glömt bort hur kända de var. Fansen visste om mig, men de hade aldrig fått veta mer än att jag var deras bästa vän och det hade dem accepterat. Men hur skulle dem reagera på att Harry och jag var tillsammans och bodde ihop?

- Sure, what time?

- I think it was around the 10. Lou will pick me up at 9. Will you come with me?

- Can I?

Jag hade aldrig följt med killarna på någon intervju förut. Jag hade inte ens suttit i publiken på någon intervju.

- Of course you can, sa Harry och kysste mig på pannan.

- Then maby we should get some sleep, sa jag.

- Yeah.

Jag skuttade iväg in till vår walk in closet och tog av mig min sommarklänning.

- What are you doing? Harrys röst hördes från vardagsrummet.

- Just getting ready for sleep! ropade jag tillbaka.

Jag tänkte ett tag, sedan vände jag mig om mot Harrys hylla. Jag hade alltid gillat Harrys Ramones   t-shirt, och jag hade alltid velat ha den på mig. Så nu var jag bara tvungen. Precis när jag dragit på mig tröjan så kom han in. Han tittade på mig och log. Sedan gick han fram och kramade kärleksfullt om mig.

- Can you help me off with the shirt? frågade han plötsligt.

Jag skrattade.

- It's not funny, my arm hurts when i try, sa han allvarligt. Men hans underbara léendet kunde inte hålla sig borta.

- If you say so, fnissade jag.

Jag drog försiktigt av honom tröjan, och fram kom hans perfekta kropp.

Jag lutade mig fram och kysste honom på bröstet. Sedan gick jag iväg till badrummet. Jag gjorde en inbakad fläta i håret och sedan tog jag bort sminket. Klockan var runt midnatt och jag var ovanligt trött. Jag gick ut ur badrummet och in i sovrummet. Det var släckt där inne och Harry låg i sängen.

- Harry, are you sleeping? viskade jag.

- Yeah, mumlade han.

Jag fnissade. Det var våran första natt tillsammans i huset och jag var nervös. Jag kröp in under täcket.

- You know, I did'nt thought that you ever would notice how much I love you, sa jag.

Han vände sig mot mig.

- I did'nt.

- What?

- You told me, remember? han log.

- No, I told you to love me.

- That's the same, mumlade han och makade sig närmare mig.

Han tog min hand med armen som var i bandage och andra armen placerade han runt mig.

Det var första gången på länge som jag känt mig så skyddad.

Det var en vecka efter olyckan, och Harry och jag satt i en taxi på väg till hem. Det var härligt att han fick komma hem igen. Men han hade ett tunnt bandage runt den brytna armen. Han hade inte pratat så mycket om själva olyckan, och jag förstod att han inte ville göra det. Harry hade lagt sig ner och huvudet låg i mitt knä. Det var ganska långt från sjukhuset och hem så han hade nästan somnat. Jag älskade att hålla på med hans hår.

När vi var framme så väckte jag honom försiktigt.

- Harry, we're home, viskade jag.

Han mumlade med sin mörka morgonröst men sedan satte han sig försiktigt upp.

- Oh god, have I slept? sa han.

Jag fnissade lite, tog honom i handen och gick ut ur bilen. Han tittade på mig och log sitt underbara leende. Vi gick in i vårat hus och hängde av oss väskorna.

- Babe? sa Harry.

- What?

- I just wanna thank you.

- For what?

- Because I can stay here with you. And, thank you for taking me for who I am, not Harry Styles from One Direction. I love you, you mean everything to me, Al.

Jag blev tårögd och kramade honom.

- It's so cool to be able to say "our home" too, sa han.

- I know, sa jag och log.

Medans Harry låg på sjukhuset så hade jag möblerat klart i det nymålade sovrummet. En stor, vit himmelsäng stod i mitten av rummet. Två nattduksbord stod på siderna och det var ett stort fönster med vita gardiner på väggen. Massor med vackra detaljer fanns i rummet. Dörren in till min walk in closet hade jag målat vit. Där hade jag också gjort fint. Harrys kläder som hade legat i hans resväska låg nu vikta i en alldeles egen hylla i min (vår) walk in closet.

Jag flätade in mina fingrar i hans och drog honom med till sovrummet.

- Oh my God, have you done all this? You should get a price babe! sa han överraskat.

Jag skrattade och kramade honom, sedan drog jag han med mig in till våran walk in closet. Han hade inte sett den förut.

- No peeking! Jag hållde mina händer för hans ögon, och han skrattade. Sedan släppte jag händerna för hans ögon och han blev tyst.

Han gick tyst runt och kollade på hans ihopvikta kläder. Sekunderna gick men han sa fortfarande ingenting. Han log inte ens.

- What is it? sa jag oroligt.

Utan att säga något så gick han fram till mig och andades in tungt. Jag kände hans stora, betryggande händer runt min midja.

- Close you're eyes, sa han.

Jag gjorde som han sa.

- No peeking! sa han, precis som jag sagt.

Jag kände hans kalla, perfekta läppar snudda vid mina, och jag besvarade kyssen intensivt.

- I love you, mumlade Harry.

- Love you too, viskade jag.

Klockan närmade sig 8. Vi hade ätit middag redan, så vi satte oss i soffan och satte på en film. Hela kvällen satt vi där och bara mös.

- Babe, I have an interview with the boys tomorrow, quite early. Do you wanna come with me? frågade Harry.

Jag hade nästan glömt bort hur kända de var. Fansen visste om mig, men de hade aldrig fått veta mer än att jag var deras bästa vän och det hade dem accepterat. Men hur skulle dem reagera på att Harry och jag var tillsammans och bodde ihop?

- Sure, what time?

- I think it was around the 10. Lou will pick me up at 9. Will you come with me?

- Can I?

Jag hade aldrig följt med killarna på någon intervju förut. Jag hade inte ens suttit i publiken på någon intervju.

- Of course you can, sa Harry och kysste mig på pannan.

- Then maby we should get some sleep, sa jag.

- Yeah.

Jag skuttade iväg in till vår walk in closet och tog av mig min sommarklänning.

- What are you doing? Harrys röst hördes från vardagsrummet.

- Just getting ready for sleep! ropade jag tillbaka.

Jag tänkte ett tag, sedan vände jag mig om mot Harrys hylla. Jag hade alltid gillat Harrys Ramones   t-shirt, och jag hade alltid velat ha den på mig. Så nu var jag bara tvungen. Precis när jag dragit på mig tröjan så kom han in. Han tittade på mig och log. Sedan gick han fram och kramade kärleksfullt om mig.

- Can you help me off with the shirt? frågade han plötsligt.

Jag skrattade.

- It's not funny, my arm hurts when i try, sa han allvarligt. Men hans underbara léendet kunde inte hålla sig borta.

- If you say so, fnissade jag.

Jag drog försiktigt av honom tröjan, och fram kom hans perfekta kropp.

Jag lutade mig fram och kysste honom på bröstet. Sedan gick jag iväg till badrummet. Jag gjorde en inbakad fläta i håret och sedan tog jag bort sminket. Klockan var runt midnatt och jag var ovanligt trött. Jag gick ut ur badrummet och in i sovrummet. Det var släckt där inne och Harry låg i sängen.

- Harry, are you sleeping? viskade jag.

- Yeah, mumlade han.

Jag fnissade. Det var våran första natt tillsammans i huset och jag var nervös. Jag kröp in under täcket.

- You know, I did'nt thought that you ever would notice how much I love you, sa jag.

Han vände sig mot mig.

- I did'nt.

- What?

- You told me, remember? han log.

- No, I told you to love me.

- That's the same, mumlade han och makade sig närmare mig.

Han tog min hand med armen som var i bandage och andra armen placerade han runt mig.

Det var första gången på länge som jag känt mig så skyddad.

---

Som ni kanske vet är ju one direction i sverige♥

de kom ju i onsdags för att spela in sitt nya album :)

Det har ju gått ett rykte om att paul hade sagt att det här kanske var deras sista besök i sverige pga fansen :(

Men det var nog bara ett rykte, för i den här artikeln säger de att one direction hade skrikit att de älskar sverige osv:)♥ och de har twittrat att de har det bra i sverige osv<3

//Pia♥

Jag var hemma hos Eleanor. Harry och de andra killarna - förutom Louis som var med Eleanor - var i stan och skulle köpa hem en överraskningspresent till Eleanor och Louis.

Louis satt och tittade på tv medans Eleanor och jag var i köket. Eleanor lagade mat och jag hjälpte henne.

- Honey, should'nt the others come soon? Ropade Louis.

- Yeah, you're right... I can call them, sa Eleanor.

- I can call, sa jag och tog telefonen.

Jag knappade in Harrys nummer. Många singnaler gick fram. Det var konstigt, Harry brukade ju alltid svara. Jag testade att ringa Liam och Niall, men ingen av dem svarade. Till sist ringde jag Zayn, och där fick jag napp.

- What is it!? Rösten i andra änden lät sur, orolig och stressad. Inte alls Zayns snälla röst.

- Is it Zayn? Jag var tvungen att fråga.

- Eleanor, oh my God, It's you! Han lät lättad, men det lät nästan som om han grät.

- Zayn, what is it!?

Eleanor blev orolig och kom fram till mig.

- It's Harry. He's in the hospital. He was in a car accident... Doctor thinks he will be all right, but he does'nt feel well at all. He mumbles your name all the time Alicia. You might have tried to call the others? We could'nt have our telephones on, but I had to go outside to smoke so I turned it on for a while...

Zayns röst tynade bort när jag sakta tog bort telefonen från örat. Jag kände att jag tappade luften, det gick inte att andas. Telefonen for ur min svettiga hand och ner på golvet med ett pang. Jag kände hur mina ben viktes och jag kände mig svimfärdig.

- Al, what is it? Eleanor försökte få mig att stödja mig på henne.

- Harry, mumlade jag och sedan svimmade jag.

~~~~~

- Alicia? Alicia?

Jag öppnade försiktigt ögonen, kände att jag låg i en obekant säng.

- She wakes up!

En doktor stod lutad över mig.

- Where is harry? How is he? Will he be okay? Tusen frågor simmade omkring i mitt huvud.

- Calm down, look. Doktorn nickade till vänster om mig.

Jag vred på huvudet, och där i sängen 1cm från mig låg Harry och tittade på mig. Han hade en slang genom näsborrarna och ett bandage runt huvudet. Ansiktet var fullt med små sår.

- Oh, Harry! Jag drog mig över till Harrys säng och kröp ihop bredvid honom. Jag kramade honom länge.

- Alicia, Is that you...? mumlade Harry.

- Be carefull young lady, he is not feeling so good, sa doktorn.

- You can go now, doctor. I'm feeling perfect, viskade Harry och blundade.

Jag log, och doktorn gjorde som Harry sa. Men halvvägs ut ur rummet så vände han sig om.

- Just, take it easy. You may not overexert yourself, all right? Sa han.

Harry blängde trött på doktorn. Jag puttade till honom och jag blängde lika dant på honom.

- I'm not gonna overxert myself. Bye, viskade han tyst.

Doktorn skakade på huvudet och gick ut ur rummet.

- How do you feel? viskade jag i hand öra.

- As if I had been in a car accident... mumlade han och pussade mig på munnen.

- Harry. It's not funny, you have to rest, sa jag allvarligt.

- I know.

- Seriously, how are you? sa jag.

- I survive. I feel much better now that you're here anyway, viskade han.

- Why did you faint? mumlade han.

- Because you scared the hell out of me, that's why, sa jag.

Han skrattade försiktigt, sedan slutade han hastigt att skratta.

- What is it? sa jag oroligt.

Harry svarade inte. Jag flämdade till, men sedan såg jag att han hade somnat.

Jag kröp ut ur sängen och gick ut genom dörren. Utanför satt Louis och Eleanor.

- Hey, Alicia, de kramade mig.

- How is he? Louis såg allvarlig ut.

- Better, I think. He will be just fine, svarade jag.

- Oh, thank God. Did he tell you something about the accident? Frågade Eleanor.

- No, he was tired. He is sleeping now.

- Where are the others? Have you talk with them?

Precis när jag sa så så kom Niall, Liam och Zayn gående i korridoren.

- Hi guys, sa Liam.

- Hi boys, sa jag. What happend?

- We don't know. He took a taxi into town, we were there waiting for him. But he did'nt came, so we got worried and called him. It was a nurse who answered, and said he had been in a car accident, sa Niall.

- Oh my God, you must have been very, very afraid.

- We were, sa Zayn

Jag var hemma hos Eleanor. Harry och de andra killarna - förutom Louis som var med Eleanor - var i stan och skulle köpa hem en överraskningspresent till Eleanor och Louis.

Louis satt och tittade på tv medans Eleanor och jag var i köket. Eleanor lagade mat och jag hjälpte henne.

- Honey, should'nt the others come soon? Ropade Louis.

- Yeah, you're right... I can call them, sa Eleanor.

- I can call, sa jag och tog telefonen.

Jag knappade in Harrys nummer. Många singnaler gick fram. Det var konstigt, Harry brukade ju alltid svara. Jag testade att ringa Liam och Niall, men ingen av dem svarade. Till sist ringde jag Zayn, och där fick jag napp.

- What is it!? Rösten i andra änden lät sur, orolig och stressad. Inte alls Zayns snälla röst.

- Is it Zayn? Jag var tvungen att fråga.

- Al, oh my God, It's you! Han lät lättad, men det lät nästan som om han grät.

- Zayn, what is it!?

Eleanor blev orolig och kom fram till mig.

- It's Harry. He's in the hospital. He was in a car accident... Doctor thinks he will be all right, but he does'nt feel well at all. He mumbles your name all the time Alicia. You might have tried to call the others? We could'nt have our telephones on, but I had to go outside to smoke so I turned it on for a while...

Zayns röst tynade bort när jag sakta tog bort telefonen från örat. Jag kände att jag tappade luften, det gick inte att andas. Telefonen for ur min svettiga hand och ner på golvet med ett pang. Jag kände hur mina ben viktes och jag kände mig svimfärdig.

- Al, what is it? Eleanor försökte få mig att stödja mig på henne.

- Harry, mumlade jag och sedan svimmade jag.

- Alicia? Alicia?

Jag öppnade försiktigt ögonen, kände att jag låg i en obekant säng.

- She wakes up!

En doktor stod lutad över mig.

- Where is harry? How is he? Will he be okay? Tusen frågor simmade omkring i mitt huvud.

- Calm down, look. Doktorn nickade till vänster om mig.

Jag vred på huvudet, och där i sängen 1cm från mig låg Harry och tittade på mig. Han hade en slang genom näsborrarna och ett bandage runt huvudet. Ansiktet var fullt med små sår.

- Oh, Harry! Jag drog mig över till Harrys säng och kröp ihop bredvid honom. Jag kramade honom länge.

- Alicia, Is that you...? mumlade Harry.

- Be carefull young lady, he is not feeling so good, sa doktorn.

- You can go now, doctor. I'm feeling perfect, viskade Harry och blundade.

Jag log, och doktorn gjorde som Harry sa. Men halvvägs ut ur rummet så vände han sig om.

- Just, take it easy. You may not overexert yourself, all right? Sa han.

Harry blängde trött på doktorn. Jag puttade till honom och jag blängde lika dant på honom.

- I'm not gonna overxert myself. Bye, viskade han tyst.

Doktorn skakade på huvudet och gick ut ur rummet.

- How do you feel? viskade jag i hand öra.

- As if I had been in a car accident... mumlade han och pussade mig på munnen.

- Harry. It's not funny, you have to rest, sa jag allvarligt.

- I know.

- Seriously, how are you? sa jag.

- I survive. I feel much better now that you're here anyway, viskade han.

- Why did you faint? mumlade han.

- Because you scared the hell out of me, that's why, sa jag.

Han skrattade försiktigt, sedan slutade han hastigt att skratta.

- What is it? sa jag oroligt.

Harry svarade inte. Jag flämdade till, men sedan såg jag att han hade somnat.

Jag kröp ut ur sängen och gick ut genom dörren. Utanför satt Louis och Eleanor.

- Hey, Alicia, de kramade mig.

- How is he? Louis såg allvarlig ut.

- Better, I think. He will be just fine, svarade jag.

- Oh, thank God. Did he tell you something about the accident? Frågade Eleanor.

- No, he was tired. He is sleeping now.

- Where are the others? Have you talk with them?

Precis när jag sa så så kom Niall, Liam och Zayn gående i korridoren.

- Hi guys, sa Liam.

- Hi boys, sa jag. What happend?

- We don't know. He took a taxi into town, we were there waiting for him. But he did'nt came, so we got worried and called him. It was a nurse who answered, and said he had been in a car accident, sa Niall.

- Oh my God, you must have been very, very afraid.

- We were, sa Zayn.

---

Hur ska det gå för Harry?

Förlåt igen för det försenade kapitlet. Kapitel 7 kommer så snart som möjligt! ♥ 
Kommentera gärna vad ni tycker :) 

//Johanna